Det är något magiskt över järnvägsnätet. Man kan stå i Bastuträsk, vid vad som känns som världens yttersta ände (tro mig, jag har varit där), men lägger man sin hand på spåret kan man känna hela världens puls vibrera genom stålskenorna. Genom tågrälsen kopplas världen samman, den går genom skogar och berg, över åkrar och slätter, över broar och genom tunnlar och tar en överallt. Då den stöter på ett hav stannar den vid en flygplats eller en hamn.
På Sällskapets (bestående av Thåström, Ossler och Hellberg) hittills enda album uttrycker Thåström dessa tankar inspirerad av sin tid i Amsterdam:
"... från just denna plats på jorden
leder spåren överallt.
Till Dresden och Bilbao,
till Rostock och Moskva,
till Beirut och Shangai,
sen vänder dom och kommer hit tillbaks"
Musiken fungerar på samma sätt. Mitt intensiva lyssnande på Ossler har lett mig in på spår jag aldrig färdats på förut. De leder till Tyskland, till Berlin, till Hansa Tonstudio där Osslers dröm gick i uppfyllelse. Där fick han spela in sin senaste platta på samma mark som Iggy Pop, David Bowie, U2, Depeche Mode, Nick Cave och Einstürzende Neubauten förevigat några av sina klassiska verk. Studion som också kallats "The Great Hall By the Wall" låg bara några meter från muren och legenderna berättar om hur Iggy och Bowie öppnade fönstren för att spela dagens arbete för de tyska gränsvakterna på muren.
Där skapades en musik inspirerad och präglad av den tyska efterkrigstidens speciella klimat. Landet reste sig långsamt ur ruinerna både bildligt och bokstavligt talat och Berlin med dess mur som löpte likt ett vanställande ärr genom staden var hela efterkrigstidsmentalitetens centrum. Lou Reeds album Berlin (1973) lär ha spelat en avgörande roll till starten på romantiseringen och mytologiseringen kring Berlin och som flugor till koskit drogs musikens nyskapande konstnärer till det mörka Berlin, från England, USA, Australien.
Men jag är inte rätt man att berätta dessa historier. Jag har bara kikat ut genom tågkupéns fönster. Jag har precis anlänt till Berlins centralstation Hauptbahnhof (för övrigt titeln på en Sällskapet-låt) och gått till Turistinformationen för att fråga om en karta. Men min tyska är dålig och det kommer ta tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar