Är det inte märkligt hur det pratas om att chansa inom den alpina idrotten, åtminstone i det svenska alpina landslaget? ”Jag har lärt mig av i fjol att jag måste stå på och chansa om jag ska nå topp 30” säger Matts Olsson och då Anja skickar upp en rapport om banan till Frida Hansdotter inför hennes andra slalomåk uppmanar Anja henne att våga chansa fullt ut. Alltid detsamma, man måste våga chansa. Det får bära eller brista
I vilka andra idrotter säger man så? Lasse Lagerbäck är ju såklart antitesen. Han vet inte ens vad ordet betyder. Men jag har svårt att se det någon annanstans. Skulle jag gå fram till någon av mina pingisspelande ungdomar och säga ”du måste chansa”, då har jag ju redan gett upp. Jag tror inte Liu Guoliang säger så till Wang Liqin heller: ”Du måste chansa Wang, det får bära eller brista”.
Det känns desperat. Ska man inte vara så bra, så stabil att man kan vinna utan att chansa?
Vi såg ju också hur det gick. Tog sig hälften ner för backarna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar