Jag behåller mitt vredesmod men riktar det idag mot en ny måltavla. Den här gången är det musikindustrin och framförallt medias nöjesrapportering jag vill spotta rakt i ansiktet.
Därför att jag idag läste en gammal intervju i DN med Per Ossler. Efter nästan 20 år i Wilmer X har han nu släppt flera egna skivor. Han berättar att han efter skivan "Krank" 2005 var på väg att ge upp och började på Komvux utbilda sig till möbelsnickare:
"Jag var stolt över den, men skivan sålde jättedåligt och intresset var svalt. Jag insåg att ju närmare jag kom något jag vill göra, desto längre bort från publiken kom jag. Och jag kan inte skriva musik bara för min egen skull, utan mottagare, det är helt meningslöst."
Samtidigt som...
... ett gäng tonåringar springer runt och flamsar i "musiktävlingar" på TV och automatiskt säljer 100 000 skivor hur det än låter
... Aftonbladet sätter en av sina musikskribenter på att under flera veckors tid bara rapportera om fucking jävla Melodifestivalen
... nöjessidorna fylls av texter om Let's Dance-reportage, "Robyns klädchock på grammygalan", "Kärast på Oscarsgalan", "Så försöker männen imponera på Linda Rosing" och fucking jävla Melodifestivalen...
... så får vi aldrig höra talas om en artist som Ossler som tvingas ge upp sin musikkarriär för ett hantverkaryrke. En så unik låtskrivare, en så duktig musiker som hela Sverige borde knäböja för (istället för nån hertig av Västergötland), en av landets verkliga resurser tillsammans med så många andra duktiga, orginella musiker. Fy fan vilket vansinne!
Som tur var erbjöd sig en vän till Ossler att finansiera en ny skiva och därför kom förra året albumet "Ett brus". Ikväll ska jag gå på hans spelning på Pusterviksbaren. Jag gör det dels för att höra enormt bra musik och texter som man bara kan höra genom att lyssna på Ossler.
Jag gör det också som ett kulturpolitiskt ställningstagande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar