Vår hatkampanj mot den äckliga Melodifestivalen handlar inte bara om hat och avsky. Den handlar också om balans - att balansera den vidriga musiken men fantastisk att balansera hatet mot falskheten med kärlek till den ärliga musiken.
Sommaren 1988 hade världsstjärnan med den genuina arbetarbakgrunden, den genomtrevlige, alltid sympatiske Bruce Springsteen en spelning i Köpenhamn. Dagarna innan promenerade han gatorna fram i den danska huvudstaden då han stötte på en gatumusiker högst bevandrad bossens musik.
Bruce behövde inget gage, ingen sminkloge, ingen kläder utvalda av ett team stylister, ingen ljussättning, inga piffiga dansare och ingen välplanerad koreografi. Han bara älskar att få spela gitarr och sjunga och han bjuder de förbipasserande danskarna på en orförglömlig upplevelse. För att inte tala om gatumusikanten, han lär inte ha lyckats somna än.
Han spelade tre av sina låtar. I'm on fire, The river och Dancing in the dark. Jag tänkte bara välja en, det spelar ju ingen roll vilken, det är lika magiskt alltihop, men jag valde den sistnämnda. Bruce frågar gatumusikanten vilken han vill köra "he knows my music better than I do" säger Bruce och trubaduren i den gula tröjan kompar strålande.
Jag älskar mänskligeheten när jag tittar på det här. Och Bruce förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar