Efter det tumultartade 60-talet där Dylan skrev om musikhistorien flera gånger såg han ut att ha gjort sitt. Hans 70-tal började med praktfiaskot Self Portrait (1970) som fascinerat omvärlden med sin uselhet. Det följdes snabbt upp med New Morning (1970), ett helt okej album för en föredetting, för någon som haft sina glansdagar men som nu var slut som artist och konstnär.
Sen blev det tyst, åren gick, han komponerade filmmusiken till Pat Garett & Billy the Kid (1973) och skivans Knockin' on Heavens Door blev så småningom känd. Fast i första hand med andra artister. Så började det talas om en comeback turné. Dylan hade inte turnerat på åtta år, knappt ett framträdande hade han gjort sedan 1966. Planet Waves (1974) gavs ut och blev så småningom älskat av de hängivna Dylanfansen, Before the Flood-turnén blev en publikmässig succé men det stod lika självklart fast att Dylan var en pensionerad stjärna som levde på gamla meriter.
Så kom det 1975:e året till världen och ingen, ingen, ingen hade kunnat ana vad som skulle hända. Ingen. Dylan släppte albumet Blood on the Tracks. Med åren har det blivit ett av världens mest älskade och berömda album, alla som plockat upp en akustisk gitarr, alla sing & songwriter, alla har de på ett eller annat sätt påverkats av Blood on the Tracks. För att inte tala om texternas inflytande. Aldrig har så mycket sorg, vemot och smärta uttryckts på ett sådant sätt.
Aldrig har en artist gjort en sådan comeback. Ni kan leta hur mycket ni vill i musikens historieböcker. Alla de storheter som kom fram under samma tid, Beatles, Rolling Stones, Neil Young, alla har de haft sina storhetsdagar och sedan tonat ut eller försvunnit mer abrupt.
Det värsta är att Dylan har ytterligare två likadana comebacker till den yttersta toppnivån. Först med Oh Mercy (1989) och sedan med Time out of Mind (1997). Och det håller i sig än, i och med släppet av Modern Times (2006) fick han sin första förstaplacering på den amerikanska försäljningslistan sedan Desire (1976). Den som tror att Dylan är en gammal gubbe som lever på nostalgi och fornstora dagar misstar sig å det grövsta.
3 kommentarer:
Hoppas att jag inte förstör din kväll nu, men vad ska detta föreställa?
http://www.youtube.com/watch?v=gundu1yLjWY
Jag får inte det klippet, eller något annat christmas in the heart-klipp på youtube att fungera. Står att någon flash player saknas eller att java script är av.
Men java är igång och när jag installerar flash händer ingenting...
Uppfattar jag en negativ ton i din kommentar, uppskattas inte Jul-Dylan?
Vänligen ha överseende med uttrycket, men Jul-Dylan är tyvärr inget att hänga i granen.
Efter att ha lyssnat på klippet ett antal gånger känner jag mig ytterst perplex. Är det hela ett skämt? Driver den gode Bob bara med oss eller vad är det frågan om?
Skicka en kommentar