Nödgad att tillfälligt vakna upp

I mitt bloggande finns, precis som i många andra bloggar, en nästan undermedveten vilja eller dröm om att låta hela världen kretsa kring just mina intresseområden. En slags strävan om att leva i en värld som bara handlar om musik och bordtennis där hjältarna heter Wang, Joo, Bob, Tom osv och där den värsta ondskan gestaltar sig i form av typer som t.ex. Tomas Ledin och Per Gessle.

Men det finns stunder då det faktiskt är ens skyldighet att kliva ur sin lilla låtsasvärld och erkänna verkligeheten som finns utanför. Stunder då den alltid så envist närvarande verkligheten pockar så febrilt på uppmärksamhet att det skulle vara ansvarslöst vansinne att stanna kvar inne i sin bloggbubbla med slutna ögon och händerna för öronen, panikslaget sjungandes "lalalalalalalalalala".

Men finns det inte alltid alarmerande ämnen i verkligheten som förtjänar uppmärksamhet och kräver ställningstagande? Jo, det är så sant. Men jag har kommit fram till att det helt enkelt gäller att välja sina tillfällen. Dagens samhälle står i brand och de hungriga vargflockarna stryker omkring överallt. Därför får man vänta med att ropa "vargen kommer!" tills han verkligen står och tuggar på ett av fåren och först när självaste husknuten står i brand ringer man brandkåren (observera nu att detta är rent bildliga exempel och inga tips på hur ni ska sköta ert arbete som herdar eller er brandsäkerhet).

Men nu står självaste Fan och knackar på så nu är det dags att lossa reglerna, öppna dörren och för en liten stund släppa in verkligheten så att vi kan säga åt det där fanskapet att springa till skogs och aldrig komma tillbaka.

Det är Jimmy Åkesson (och jag känner mig skändad över att ha behövt yttra hans namn i min blogg), partiledare för Sverigedemokraterna, som idag spyr ur sig sina stinkande åsikter i en debattartikel. Hans resonemang är en kopia av nazitysklands antisemitiska retorik från 30-talet och artikeln är så fullproppad av primitiv rasism, lögner, en naiv, hatisk rädsla för allt som är främmande och en skrämmande, inskränkt cynism att det vänder sig i magen på mig. Det är ohyggligt och vedervärdigt äckligt.

Tyvärr finns det skrämmande många vämjeliga svin som håller med honom och det är vår förbannade skyldighet, vi övriga människor som fortfarande har någon mänsklighet kvar i oss, att mycket högt och tydligt tala om vad vi tycker om hans hatiska, fientliga rasism.