Texter vi kan känna igen oss i

Hemma igen efter en vistelse bland de knallgula rapsfälten och så kliver man in i en lägenhet där väggarna skakar av att grannen tittar på Melodifestivalen på så hög volym att jag kan höra alla plastleenden. Min första reaktion var att peta ur mina ögon och skära öronen av mig, ett litet tips jag fått.

Men istället valde jag att vira fast hörlurarna hårt runt huvudet och spela den långa versionen av O'Malleys Bar framförd av Nick Cave & the Bad Seeds om och om igen. Eposet berättar utförligt om en man som kliver in på baren i sin lilla hemby och, efter ha blibit otrevligt bemött, mördar barägaren O'Malley och därefter alla gäster. Den innehåller rader lika brutala som fantastiska som passar utmärkt med min sinnesstämning. Några exempel:

"I am tall and I am thin of an enviable hight
And I've been known to be quite handsome
In a certain angle and in certain liiiiiiiiight"

"...when I shot him, I was so handsome
It was the light, it was the angle"

"Well you know those fish with the swollen lips
That clean the ocean floor?
When I looked at poor O'Malley's wife
That's exactly what I saw
I jammed the barrel under her chin
And her eyes bugged just like those nasty little fish
Her head it landed in the sink
With all the dirty disheeeeeeees"

"And her nerdy little daughter Siobhan...
....looking like the Madonna on the church-house wall
painted in whale's blood and banana leeeeeaaaaf"

"I blew a hole in Mrs. Richard Holmes
Who used her husband as a shiiiiiiiieeeeeeeeld"

"When I turned my gun on the bird-like Mr. Brookes
I thought of St. Francis and his sparrows
And as I shot down the youthful Richardson
It was Sebastian I thought of, and his arrooooooooows."

"This hurts me more than it hurts you" I said
And I sat on the bar and cried
And for a strange moment, no-one moved or spoke
And we all sat like that for a whiiiiiile."

"And I raised the gun up to his head, executioner-styyyyyyyyle
He made no attempt to resist
So fat and dull and lazy
"Do you know I live in your street?" I cried
And he looked at me like I was craaaaaaaaaaaazy."

Ja, massakerpoesin bara fortsätter, det går inte att välja. Tolv stycken vackert beskrivna mord får jag det till. Men inget av allt det där skulle funka utan Nick Caves besatta, hatiska, ångestgripna, begrundande, makalösa framförande. Han besitter en unik förmåga där, en vokal skådespelare utan dess like. Det skulle inte heller funka utan the Bad Seeds som med så små medel skapar ett så gastkramande komp.

Det sjutton minuter långa verket slutar med att baren omringas av polisen som ropar: "Drop your weapons and come out with your hands inte air". Där inne sitter han kvar med en enda patron:

"I took one long hard think about dying and did exactly what they said".