Vissa saker lär man sig aldrig. Jag vägrar acceptera att dammsugaren är något som behöver användas kontinuerligt. Varje gång jag plågat mig genom denna massiva urskog av tråkighet och besvär som dammsugningen innebär så känns det som att jag genomfört ett jätteprojekt som det dröjer många årstider innan det behöver göras igen. Jag tänker mig att en lägenhet behöver dammsugas ungefär lika ofta som stammarna byts. Sen blir jag hälsofarligt förvånad två dagar senare då det ser likadant ut igen.
Jag vet inte varifrån jag fått denna syn på dammsugningen. Jag växte upp i ett hem där min mor dammsög varje dag. Och då hon inte dammsög kröp hon runt på knä och plockade upp damm med händerna samtidigt som hon sa saker som: "Jag kan inte fatta hur fort det blir dammigt, titta här så mycket damm" och "en dammallergiker hade ju aldrig överlevt i vårt hus". Så det kan ju inte vara därifrån jag fått mitt skeva dammsugningsperspektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar