Idag var det sånt där väder som mångdubblar faran för att vårdikter om klarblåa himlar, porlande bäckar och krokusar diktas runt om i landet. Det lär vara bråda dagar för DNs diktdoktor.
Själv gjorde jag en höna av några små fjädrar till ärenden och tog en lång velande cykeltur som tillslut tog mig till Stigbergstorget, mer eller mindre medvetet. Förr i tiden hamnade jag alltid på Stigbergstorget för där i en f.d. biograf ligger stans bästa skivaffär, mytomspunna Bengans. Där lade jag under några tonårsår grunden till hela mitt musiklyssnande. Jag kunde ju inte låta bli att gå in och se om helgedomen var sig lik. Det var den, till min stora glädje.
Bengans hade två fördelar som de andra skivaffärerna inte hade. För det första fanns där en toalett i entrén vilket eliminerade den enda tidsbegränsning jag annars hade i en skivaffär. För det andra hade de en lång rad CD-spelare där man kunde ställa sig med en trave skivor och lyssna hur länge man ville.
På den tiden fanns inget Pirate Bay, DC++ eller ens Napster och radion var inte till mycket hjälp då jag var på väg ut på en lång resa in i hårdrockens mörka fördömda marker. Hårdrocken har aldrig varit så populär i radio. Så det var där, vid skivdisken på Bengans med ett par stora hörlurar om huvudet, som jag stakade ut riktningen för min hårdrocksresa.
Jag minns än idag hur jag stod där med Entombeds "Clandestine", fullkomligt förtrollad av dess magiska omslag. Jag visste inte att musik kunde låta så, hade aldrig hört något som påminde om det innan. Det var den skivan som kastade in mig i hårdrockens undre, underbara, underliga värld.
Jag lärde mig att Death Metal var en fantastisk urkraft men att den ofta blev tjatig ifall den inte släpptes lös av såna som visste vad de gjorde. Entombed visste vad de gjorde. Morbid Angel med. Jag lärde mig att Power Metal var töntigt, fånigt och dåligt. Att Black Metal också var töntigt och fånigt men stundtals kusligt bra. Jag hittade 80-talets fantastiska Thrashmetal och upptäckte att inget slår svenskt 90-tals Death/Thrash Metal.
Nu för tiden sköter jag skivinköpen via nätet. Provlyssningarna innan köpen sköter jag också via nätet. Men det är ju inte riktigt samma sak och idag insåg jag hur mycket jag saknar mina Bengansutflykter. Jag får nog åka dit ibland, bara för att hälsa på och se så att den finns kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar