Igårkväll inledde Dylan sin Europaturné på Berns i Stockholm, ikväll spelar han i Globen. Recensioner är fullkomligt ointressanta men de informerar trots allt om intressanta detaljer som att Dylan dammade av Billy 4. Kors! Vem hade kunnat ana det.
Och i fredags spelade då Thåström i Lisebergshallen på sin 52-årsdag.
Jag borde mista en bit av förståndet efter att ha missat dessa husgudars framträdanden på svensk och, i Thåströms fall, göteborgsk mark. Om jag öppnar mitt fönster och lutar mig ut så att jag kan se längs med gatan borde jag se mitt förstånd springa iväg spritt språngande galen. Men helgen har varit för bra, jag är för nöjd, för bekväm, för trött. Så jag kan bara glädjas med alla som fått uppleva vad jag missade.
På begäran av min breda läsarskara ska jag nu göra en inventering av mina kvinnliga och "fjolliga" favorit sångare/sångerskor så blir det ytterligare några trevliga listor att läsa. Som sagt, det är något visst med listor, särskilt när de listar musik.
2 kommentarer:
Thåström blandade och gav ganska friskt. Jag ställer mig inte helt i hyllningskören till hans liveturné. Vissa låtar var dock helt fantastiska. Inledningen med "kort biografi..." var magisk, inledningsvis svag volym som stegrades allt eftersom de desperata orden fick luft under vingarna av de gnisslande gitarrharmonierna. Och sen "främling överallt" med det granithårda introt som tycks ligga där för att skrämma bort de svagtrogna hobbylyssnarna.
De mer rockiga låtarna kändes dock en aning trötta, eller så var det bara jag som var gammal och trött.
"Främling överallt" är en av mina absoluta Thåström favoriter alla kategorier. Där visar han verkligen vilken bra textförfattare han utvecklats till under senare år, kusligt bra.
Skicka en kommentar