torsdag 5 mars 2009

Att popularisera pingisen. Del 1: Fenomenet och paradoxen

Precis som många andra sporter brottas pingisen med problematiken hur man ska göra för att locka mer publik och mer massmedialt intresse till sporten. Lösningen på problemet som hörs är att pingismatcherna måste vara kortare, snabbare, intensivare med många avbrott och ständig spänning. Det är vad TV vill ha, det är vad publiken vill ha. Action.

Fenomenet
Ett sätt hatt hitta rätt väg är att dra lärdom från en sport som verkligen lyckats slå igenom i TV-rutan. Snookerns genomslag är ett mirakel. Eurosport sänder alla säsongens Pro Tour turneringar från första omgången till finalen, total täckning. De visar t.o.m. rena uppvisningsturneringar och på hemsidan bloggas det och skrivs artiklar om snookerstjärnorna året runt.

Detta trots att sporten kom till Sverige först på 80-talet och där de bästa svenska utövarna blott är amatörer. En match mellan en av världsstjärnorna och de bästa svenska spelarna skulle vara ”som att en struts skulle få springa mot ett strutsägg”, enligt Eurosports unikum till expertkommentator. Ett besök på snookerns officiella svenska hemsida avslöjar att det finns 57 snookerbord tillgängliga för spel i hela Sverige. Hur många pingisbord finns det?

Jag pratade för ett tag sedan med ordföranden för en biljardförening. Han berättade att det aldrig spelats så mycket biljard. När jag undrade vad det berodde på skrattade han bara och frågade om jag sett Eurosports snookersändningar.

Jag sitter klistrad”, svarade jag.

Paradoxen
Så har vi då lärt oss något av snookerfenomenet som trots helt utan folklig grund lyckats ockupera TV-tablåerna, som drar folk till landets biljardhallar, som fått precis ett sådant genomslag som vi inom pingisen bara kunnat drömma om? Hur ser det ut i snookersändningarna? Har de lyckats med vad även vi eftersträvar; att förpacka sin sport i en tight, snygg fartdräkt med snabba klipp, snabba avgöranden och ständig spänning?

Nej. Matcherna är långa och ju längre turneringen går, ju längre blir de. VM-finalen spelas i bäst av 35 ”frames” och är uppdelad på två dagar. Ett frame tar ca 10-15 minuter men kan lika gärna ta en timme då defensivspelet råder och det kan gå en halvtimme utan att en enda boll sänks. Eftertänksamt promenerar spelarna runt bordet med sina stenansikten, funderar, planerar, grubblar, tiden går och skulle en nål falla på den vinröda heltäckningsmattan skulle det eka i den fullsmockade hallen.

Trots detta har alltså Eurosport fallit som en fura för sporten och sänder allt de kan komma över. Snookern är inte enda exemplet. Se tennisen som på herrsidan förlänger matcherna till femsetare då det är dags för Grand Slam. Samma där, fullsatta läktare, heltäckande TV-produktioner och så matcher som pågår timme ut och timme in.


Varför strävar pingisen åt helt motsatt håll?

Inga kommentarer: