Som tidigare nämnts har jag börjat använda mig av Spotify. För er som missat vad det handlar om så är det ett program som låter en lyssna på massa musik - gratis. Åtminstone är det gratis så länge man accepterar ett litet reklamavbrott då och då, annars kan man betala en liten summa och därmed slippa reklamen.
En reklamsnutt då och då kan väl inte skada tänkte jag när jag satt och med stort nöje lyssnade på lite gammal delta blues från 30-talet med Robert Johnson, Son House och Charley Patton. Ett för mig outforskat område. Så bröts bluestonerna av ett av dessa reklamavbrott och en röst säger:
- Hej mitt namn är Daniel Lindström, köp min nya skiva.
- Vad är det för otäck idiot som har mage att propagera för att jag ska köpa hans förbannade skiva?, hinner jag tänka. Den dynga som sedan strömmar ur högtalarna är så vämjelig, så vedervärdig att blodet stelnar i mina ådror och mina tarmar knyter sig i invecklade knopar som bara riktigt välutbildade scouter kan trassla upp. Jag kan inte tänka klart. I en mer eller mindre utomkroppslig upplevelse ser jag mig falla till golvet och liggandes i fosterställning hör jag hur jag skriker med en vanvettig röst:
- Ja, Spotify, jag ska betala. Jag ger vad som helst. Ta allt jag äger, ta mina armar, ta mina fötter, ta mina ben. Vad som helst, vad kostar det? Ett syskon? Min själ? Allt det röda? Allt det gröna? Bara ingen mer reklam!
Det är en vansinnig värd vi lever i där det görs reklam för vidrig, opersonlig, kladdig smörja och där Style tillåts göra comeback. Vi lever alla med en föreställning att världen befinner sig på en resa, en ständig utvecklingsprocess på väg mot ett mer civiliserat och kultiverat samhälle. Men det var längesen den utvecklingen körde i diket och nu ligger vi där i gyttjan och sjunker bara djupare och djupare ju mer vi plaskar och sprattlar.
5 kommentarer:
Aha det var spotify Thåström syfta på när han skrev Scheisse. Då har jag missuppfattat den låten helt.
Men det är bara att hålla med om att reklamen är fruktansvärt irriterande. Skaparna bakom spotify kan inte va några musikälskare, då hade dom aldrig tvingat deras användare att stå ut med sån skit
Sing it brother! Drabbades precis själv av denne oförskämde karl och hans förskräckliga olåt!
Tack ska du ha syster, jag sjunger så mycket jag bara orkar!
...och beklagar att du tystnat, bloggmässigt talat...
Jag har just upptäckt det mestast fruktansvärdaste av alltihop dessutom: den jäkeln känner av när man stänger av ljudet och pausar reklamen tills man sätter på den!
Har en låt till dig föresten: Looptroop DM-87
Ah tack, perfekt när jag varit borta från hallen för länge (48 timmar) och börjar få värsaste abstinensen.
Finns det något vackrare läte än det där pickpockandet, och så då sirenernas sång förstås.
Skicka en kommentar