Att det gjorts många tusen coverversioner på Dylans äldre låtar, det är jag med på. Men jag kunde inte undvika en min av förvåning då jag som nybliven Spotifymedlem hittade 30 artister som framförde sina egna varianter av Make you feel my love. Den släpptes ju faktiskt så sent som 1997. Annars har man ju bilden av en gränslöst inflytelserik Dylan under, i första hand, 60-tal men även 70-tal. Men att han idag lever ett mer nischat liv i musikbranchen. Det stämmer väl till viss del, men tydligen inte helt och hållet.
Jag menar inte att alla dessa inspelningar av Dylans kompositioner skulle bevisa att han står över alla andra låtkompositörer. För det vet vi ju redan.
Jag säger inte heller att ingen version tycks komma i närheten av Bobs. Det säger ju också sig självt.
Vad jag vill ha sagt är bara att jag i mitt fortsatta Spotifyande hittade en version av Not Dark Yet av en norsk jazzsångerska vid namn Kirsti Huke som var riktigt bra. Inte som Bob förstås, men ändå, hon är min nya idol. Kolla upp det alla Spotifysyskon.
Och om man ändå är igång med kvinnliga Dylantolkningar så passar det bra att lyssna på Judy Collins hyllningsalbum från 1993. En magnifik version av Like a Rolling Stone inleder albumet som väntar med flera oväntade låtval som bl.a. Sweetheart Like You och Dark Eyes.
Judy Collins satt för övrigt och sjöng Dylan redan i början på 60-talet, i Pete Seegers hemtrevliga TV-program, i en rolig frisyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar