tisdag 23 juni 2009

Revolutionen måste vara nära

Jag såg i GP idag att vårt stolta, älskade Göteborg nu tagit upp kampen med huvudstaden på allvar. Jag menar, ska vi kunna kalla oss Sveriges framsida, staden där det händer, då måste vi ju ha en bättre allsång än vad Stockholm kan erbjuda. Eller hur? Det är ju det som är måttet på ett välmående kulturellt stadsliv.

Men, så fel det blir. Så vansinnigt galet det går. Lotta Engberg som allsångsledare? Nanne Grönwall, Christer Sjögren och Idol-Ola som gäster? Jag hade inte kunnat sätta ihop en mer skräckinjagande lista om jag försökte. Jag menar, fy fan! Christer Sjögren är ju sliskigare och slemmigare än den där proppen som satt i mitt handfatsavlopp.

Allsång är ju något otroligt löjligt, klämkäckt, tantigt, fjantigt och klantigt. Men varför göra det värre än vad det redan är? Göteborg skulle ju kunna revolutionera allsångskonceptet. Allsång förutsätter väl inte att scenen ska fyllas med ihåliga, äckliga skämt till artister och att åskådarplatserna ska fyllas med gamla tanter i somriga klänningar i pastellfärger och tragiskt desillusionerade ungdomar.

Varför inte göra något annat?

Sätt in Ulf Dageby som allsångsledare.

Bjud in lite göteborgsartister, servera billig öl till publiken och ta bort sittplatserna så kan vi skapa en äkta göteborgsk anda där hamnberusade göteborgare skrålar med i gamla proggklassiker.

Plocka in några go'a band och kör allsångsrock till Highway to Hell och We're not gonna take it.

Ge svenska folket något annat än samma gamla vanliga uttjatade artister utan musikala visioner som dyker upp i TV-program efter TV-program. Och ta bort den där jävla Lotta Engberg och lås in Slisk-Christer någonstans.

1 kommentar:

Grillvante sa...

:) Bra edge där!!!

Jag såg
Jag läste
Jag höll med och garvade.