onsdag 10 juni 2009

Dubbelnatur?

När man tänker på det, hur kom han undan med den där discodängan?

Han som stod likt rockens urfader med knuten näve, jeansväst och pannband och vrålade ut sin samhällskritiska Born in the USA...
...som ledde sitt månghövdade E Street Band genom storslagna rockepos som Backstreets och Jungeland...
...som knockade publiken med energibomben Born to Run...
...och som hypnotiserade sina åhörare med rockballader som Thunder Road där texternas kombination av djup och enkel vardagsrealism kröp in i ryggmärgen hos varje lyssnare...

...under samma konserter plockade han alltså fram discokulan, började vicka på höfterna och sjunga om glädjen i dansandet. Det känns lite som om Dylan skulle välja att sjunga Hej, hej Monika på sitt nästa Sverigebesök.

Men det bor kanske en liten discokung i Bruce. Vi får inte glömma att det är han som ligger bakom Because the Night som Patti Smith fick en hit med 1978. Nu har tydligen något lallande fån gjort en cover på låten med ett sådant där data-techno-dance-beat-dunk-dunk som förpestar hela vår musikvärld likt digerdöden. Personligen skulle jag hellre skära ut mina knäslålar med en valnöt än skända gamla låtar med det där giftet.

Hur som helst, Because the Night är ju också långt ifrån den musik och de texter vi förknippar med the Boss och som hos oss 80-talister gav honom rollen som Fader Rock på samma sätt som Elvis kanske var Kungen av Rock för 40-talisterna, så uppenbarligen har han fler sidor. Det var det jag ville ha sagt tror jag.

Jag tappade bort mig lite, det blev för många sidospår, är det någon som har något att tillägga?

2 kommentarer:

Benke Bus sa...

När Bruce efter flera års hårt arbete äntligen var klar med "Born in the USA" albumet och ville lansera det så tyckte producenten och skivbolagsledningen att albumet saknade en hit-låt och krävde att Bruce skulle skriva ihop något catchy. Bossen blev lite småförbannad och gick hem och skrev ihop "dancing in the dark" som sista spår för albumet.
Hur han kom undan med en så lättsmält discolåt?
Ja, texten är ju inte direkt positiv. Han beskriver sin tillvaro...han är trött på sitt liv, på sig själv, på sin stad. Och i refrängen sjuger han lite tvetydigt om en pistol för uthyrning...

By the way. "Lost in the Flood" var den definitiva höjdpunkten på helgens konserter. Texten känns väldigt Dylan-inspirerad.

rikard sa...

Tack för ett mycket värdefullt tillägg.

Nej, texten är ju egentligen långt ifrån positiv och påminner väl om många andra av hans dystra sånger om det slitsamma alldagliga livet även om de mörka sidorna i Dancing in the Dark drunknar i discorytmerna, Bossens dans och Courtneys tindrande ögon.

Tvetydigheten i "gun for hire" har jag inte tänkt på tidigare, den ger ju en högst intressant vinkel.

Vid närmare eftertanke, finns det inte fler Bruce-låtar som ger ett bedrägligt positivt yttre sken som bara visar sig vara en fasad framför en mörk bakgård?

Jag tänker på en låt som Glory Days. Titeln och refrängen hintar om en glad rocklåt om lyckliga tider. Men verserna bär ju på en smärtsam nostalgi om tider som flytt.

Lost in the Flood och hela Greetings from Asbury Park hör till mina Brucefavoriter. Jag tycker både musik och texter skiljer sig mycket från vad som senare skulle komma, men albumet har någon förträfflig kvalité över sig som jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är.