torsdag 4 juni 2009

Gnällvind

Jag inser att jag tar rollen som pingissveriges surgubbe då jag sitter och beklagar mig trots att ett historiskt TV-avtal har skrivits under.

Men jag är bekymrad över vad vi kommer att få se på TV4 Sport till hösten. Kommer vi få se en sida av pingisen som framställer sporten från en positiv sida? Kommer sändingarna locka fler utövare till sporten? Hur blir det mer spännande och dramatiskt ju kortare matcherna är? Är det inte tvärtom?

Ta det gamla exemplet om hur ett plåster ska avlägsnas. Eller för att ta ett mindre idiotiskt exempel, ta tennisen som exempel, igen.

Tennismatcherna i Grand Slam eller Davis Cup är ofta höjdpunkten av dramatik under ett sportår. Alla som såg senaste finalerna mellan Nadal och Federer i Wimbledon och i Australian Open kan hålla med om det. Alla som följt svenska landslagets Davis Cup-äventyr genom åren kan hålla med om det.

Idrotten är som bäst när det blir som en resa, en process. När det sker förändringar, när det svänger och karaktären på matchen ändras både en och två gånger. Då känner alla vi som tittar att vi får vara med och delta i något, vi blir en del av en saga, en episk tvekamp. Publikens och TV-tittarnas engagemang stiger ju längre matchen går. Dessa matcher har förmågan att skapa en stämning på arenan så sprakande elektrisk att den skulle kunna ersätta ett kärnkraftverk. Dessa matcher har förmågan att frysa en hel nation, en hel värld. Och när matchen är slut har alla sina hjältar och idoler.

Vi är med, vi deltar, vi är ute på en lång resa och vi inte vet hur den ska sluta. Vi minns hur vi kände oss när matchen började men det var så längesen, vi är inte samma person längre, ingenting annat än matchen spelar längre någon roll.


Hur ska detta kunna ske när matchen är över på en kvart? Jag är rädd för att folk kommer sätta sig framför sin TV; "spännande det ska bli att få se lite bordtennis på TV, det visas alldeles för lite pingis på TV". Kanske tänker de också; "Jag glömmer aldrig Jörgens fantastiska sjusetare mot Samsonov i OS, så nervös har jag aldrig varit, den höll ju på i över en timme, det var som en lång resa, något vi tittare fick glädjen att gå igenom tillsammans med Jörgen, det kändes nästan som om man kände honom efter det."

En liten stund senare, precis när popcornen är färdigpoppade tänker de:

"Jaha, var det allt?"

3 kommentarer:

Kinski sa...

Har absolut ingenting att bidra med till detta inlägg, förutom att huvudet ivrigt nickar samtyckande.

För att skapa denna förföriska och nå de stora känslornas atmosfär , måste matcherna få den tid de behöver.

Tänk om man hade satt en tidsbegränsning eller kortat ner antalet frames i t.ex. kvartsfinalen mellan Selby-Higgins.

Magnus Kindblom sa...

Jag tror du har rätt. Hoppas att långa matcher också provas så småningom så att alla får uppleva vad du menar.

Anonym sa...

Man får verkligen hoppas att de inblandade vet vad de gör i den här frågan. Att man inledningsvis har sålt ut sig billigt kan det ej råda något tvivel om. Man har helt enkelt inte lyckats hålla stilen.

Tre-sets matcher är ett stort hån mot bordtennisen som idrott och lyckas man inte ändra till att åtminstone spela femsetare är inget vunnit.

Tyvärr är jag väldigt tveksam till att projektet blir framgångsrikt för sporten, känns mer som det nya TV-avtalet kommer gynna en liten krets människor och som sagt inte sporten som helhet.

Återigen ett lysande inlägg som man önskar man kunde kommenterat i samma anda som texten förtjänar.

Sjatov