Frasen firar hundra år

Det var motvindigt och regnigt på vägen hem från kvällens tränartjänstgöring. Jag tänkte på frasen "Go 'way from my window".

Det lär ha börjat med en man som som gick under namnet Objerall Jacket. Med rötterna i den afrikanska kontinenten och med förfäder som fraktats i slavskeppen över Atlanten försörjde han sig som dikesgrävare och medan han grävde sjöng han; "Go 'way from my window, go 'way from my door" om och om igen. Året var 1908 i Louisville, Kentucky och den 16 år gamle John Jacob Niles, son till Objeralls arbetsgivare, inspirerades till att skriva en låt.

Jag tänkte på hur Dylan plockade upp raden 1964:

"Go away from my window,
leave at your own chosen speed"

Då Niles broderade ut dikesgrävarens sång blev det en sorglig klagan från någon som blivit sårad. Då Dylan förde raden vidare ur sitt urspungliga dike blev det låten i sig, berättaren, som sårar. Och det på ett fruktansvärt kallsinnigt sätt vilket hörs redan i ovan nämnda inledningsfras. "Ut ur min åsyn, det kvittar hur, det får du välja själv, men väck".

Men jag tänkte också på hur det lite senare blir ännu mer rättframt, hjärtlöst och rent brutalt. Den sista raden slår undan allt, gör mer skada än vad som är nödvändigt, sparkar på den liggande just när man tröstade sig med att det inte kunde bli värre:

"Go melt back into the night, babe,
Everything inside is made of stone.
There's nothing in here moving
An' anyway I'm not alone."

Jag tänkte på hur den där inledningsstrofen föddes någonstans i Afrika för hundratals år sedan. Jag tänkte på hur den lika väl kunde ha stannat där eller dött ut med Objerall i diket. Jag tänkte på alla miljoner fraser som ligger döda, begravda och glömda i dikenas lera. Jag tänkte på alla miljoner människor som nu fått höra Objeralls sång. Tacka musiken, tacka Niles och Dylan för det.

Jag har tidigare lagt in en version från 1976 och en version från 2004. Här följer också ett litet klipp ur No Direction Home där vi får se självaste John Jacob Niles framföra den nu mera odödliga frasen.