Likt någon form av skymningskabaré, långt från glitter, neon och glamour, en föreställning både av och för varelserna som lever på fasadens baksida; de galna, de sorgliga, de udda - sådan kan Tom Waits musik vara. En kabaré som ges i Las Vegas gränder där all smuts och bråte, alla utslagna och uppgivna sopats undan för att inte fläcka de skinande huvudgatorna. Det är en gränslöst underhållande och livlig föreställning, du har aldrig sett något liknande i hela ditt liv. Det finns inget motstycke.
Det gamla tyska radarparet Kurt Weill och Bertholt Brecht får liv på nytt, dansar likt marionettdockor i sina gravar då Tom Waits blåser liv i deras What Keeps Mankind Alive, skriven 1928. Det är underhållning och det är historia, inte bara musikhistoria utan vår mänskliga historia, det är humor och det är blodigt allvar, det är bottenlöst djupt och det är banalt, avskalat men storslaget, allt på en och samma gång.
Texten är så stor, så briljant, sånt där skrivs inte längre. Sånt där skrivs inte längre. Min blogg skänks en helig aura när jag nu publicerar texten här.
"You gentlemen who think you have a mission
To purge us of the seven deadly sins
Should first sort out the basic food position
Then start your preaching, that’s where it begins
You lot who preach restraint and watch your waist as well
Should learn, for once, the way the world is run
However much you twist or whatever lies that you tell
Food is the first thing, morals follow on
So first make sure that those who are now starving
Get proper helpings when we all start carving
What keeps mankind alive?
What keeps mankind alive?
The fact that millions are daily tortured
Stifled, punished, silenced and oppressed
Mankind can keep alive thanks to its brilliance
In keeping its humanity repressed
And for once you must try not to shriek the facts
Mankind is kept alive by bestial acts"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar