Möten två kineser emellan brukar ofta bli tillknäppta tillställningar där spelarna utnyttjar varandras svagheter, ofta blir det inte så mycket mer än serve, retur och första attack. Kanske gällde det mer förr i tiden då spelare som Ma Lin dominerade, kraftigt specialiserade inom vissa områden, kraftigt handikappade på några andra områden.
Men det var länge sen nu, säkert minst ett år sedan den eran gick i graven. Dagens kineser är så fabulöst kompletta. Finalen i Asiatiska Mästerskapen mellan Ma Long och Zhang Jike är sådan sagolik pingispropaganda, båda utstrålar total överlägsenhet, de är som två superlativ som kämpar av vem som är mest superlativigast. Tempot i matchen, deras helt overkliga förflyttningar, de vildsinta attackerna från såväl forehand som backhand, den enorma säkerheten. Ren propaganda.
Må den som gnäller över att två kineser möts i final slås ner av blixten.
Semifinalen mellan Zhang Jike och Wang Liqin är nästan lika bra. Trots att Wang Liqin härstammar från en tidigare epok. Men han har alltid stått med ena benet i framtiden och det andra i det överjordiska. Ma Lins dagar på toppen däremot, de är över, han är sjätte eller sjunde bästa kines nu, utvecklingen har sprungit ifrån honom och hans spel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar