Fixerad av fixering

Jag tycker själv att det börjar bli lite tjatigt men jag måste kommentera Virtanens måndagskrönika igen. Vi kan kalla det en ny tradition istället för "tjatigt" så låter det i alla fall lite bättre. Tydligen har frontfiguren i allsmäktiga Kent, Jocke Berg, kommenterat att Kent förekom i en tidigare Virtanenkrönika:

"Han använder ofta oss som exempel. Jag tycker han borde släppa sin jävla fixering."

Virtanen svarar med ett resonemang som jag valt att plocka lite fritt ur:

"Va?
Alltså, jag slog inte bort tanken. Inget hånskratt eller så. Jag försjönk i djupt grubbel.
Har jag en fixering vid Kent? Kan jag ha en fixering vid Kent?
Det här var otäckt. Mitt liv svindlade. Jag borde ha gått vidare för att inte hamna i en vansinnesloop, men det gick inte. Jag var fast i Jocke Bergs nät.
Hade Ulf Lundell uttryckt något liknande så fine. Eller Håkan Hellström. Det är artister jag lyssnar på, tycker är särdeles bra och har ett stort intresse för. Skulle de kalla mig fixerad så skulle jag anse att det var överdrivet men inte alls slå bakut. Om Bob Dylan råkade nämna mig – absolut.
Nu var det Kent. Så magnifikt konstigt. Och otäckt. Otippat."

Stackars Virtanens grubblerier får ju en annan att börja grubbla. Har jag några fixeringar? Inte Kent i alla fall. Jag har alltid varit relativt likgiltigt inställd till dem men blev lite avskräckt då jag såg dem på en spelning tillsammans med Thåström förra sommaren. Jocke Bergs storhetsvanssine var lite motbjudande faktiskt. Det har blivit lite väl mycket kentande i Sverige och Kent har blivit lite väl kentigt, så nu har jag börjat utveckla ett litet motstånd. Dock inte ett så stort motstånd att det kan beskrivas som en fixering.

Men en Dylanfixering kanske? Vet inte riktigt, fixering låter som ett så milt ord. Neil Young? Tom Waits? Jo, jag jobbar på det. Wang Liqin, Joo Se Hyuk, Kenta Matsudaira? Inte långt ifrån, jag tycks vara en mycket fixerad människa, fast med en splittrad fixering.

Har jag en Virtanenfixering? Jag tycks vara på väg att utveckla en.