söndag 15 november 2009

Trötta ögon

"Well tell me more,
tell me more,
tell me more
I mean was he a heavy doper
or was he just a loser?
He was a friend of yours.
What do you mean,
he had bullet holes
in his mirrors?
He tried to do his best
but he could not."

"Please take my advice
Please take my advice
Please take my advice.
Open up the tired eyes"

Den sena söndagskvällen känns lite så som Neil Youngs Tired Eyes. Fragmentarisk, ofärdig, svår att reda ut och få grepp på. Det finns en massa substans men det är svårt att öppna de trötta ögonen tillräckligt för att se klart.

Skillnaden på Neil Young och mig är att hans fragmentariska tankar spills ut som ett collage och bildar ett konstverk. Mina bara springer åt alla möjliga håll likt minkar som släpps ut i någon militanta-veganer-kupp.

Istället för att gå det vanliga steget längre och försöka ge svar, komponera en predikan och rimma förklaringar så kastar Neil bara ut funderingarna, oklarheterna, de lösa trådarna - på ett papper. Vi får själva knyta ihop dem om vi vill. För han berättar trots allt en historia för den som vill lyssna.

Det är som om bagaren skulle lägga fram degen i skyltfönstret. Fast lite svårare, föreställer jag mig.

Inga kommentarer: