Jag hittade en liveversion av Balladen om en Gammal Knarkare där Cornelis efter fjärde versen säger "särskilt tack till Bob Dylan här". Sen hittade jag ett videoklipp (se nedan) där Cornelis börjar med att tacka "medborgare Bob Dylan som jag stulit fyra takter från".
Så nu har vi rett ut det. Men det kommer ta lång tid att smälta att Cornelis tog Dylans "wicked messenger", gjorde honom till en knarkare och lät honom berätta sin livs historia i det där brevet han kom med. Skräckinjagande briljant. Och vilken historia sen...
Och så blir jag ju lika nöjd varje gång jag hittar Dylans fotstpår i andras musik, särskilt när det är sådana giganter som Cornelis. Det ger mig ännu ett bevis på Dylans storhet. För det är ju det som är min vision här i livet, att övertyga folk om Dylans storhet och jag ger mig inte förrän alla erkänner.
Ni vet i Life of Brian, när han slår upp fönsterluckorna och tusentals människor står utanför och välkomnar Messias. Det är vad jag väntar på varje morgon när jag drar upp rullgardinen, fast jag förväntar mig att de ska ropa:
- Du hade rätt vi ger oss! Dylan är musikens allsmäktige! Och han kan visst sjunga!
Och så ser jag till att vara lite mer klädd än han i Life of Brian, för säkerhets skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar