Jag skrev precis ett långt inlägg om några saker jag inte tycker om. Vecklade in mig i ett långt resonemang om att det bästa är att ignorera, men att det ibland inte räcker, att ignorerandet är lite för tyst och passivt i vissa stunder. Men när det väl var klart kände jag att ignorerandet kanske räcker ändå. Jag vill inte behöva nämna såna former av tråkigheter här. De förtjänar inte ens negativ uppmärksamhet. Dessutom var det sådana självklarheter.
Så det blev inget inlägg. Jag mindes en saga man hörde när man var liten där av rubriken, alla har ju hört den så jag behöver ju inte dra den (ifall ingen ber om det, jag råkar faktiskt vara en ganska duglig sagoberättare...).
För att kompensera det negativa fokuset och alla tråkigheter så avslutade jag inlägget (som aldrig blev av) genom att tvätta bloggen med det renaste som finns. Det kan ju få vara kvar ändå, så får vi med det trevliga utan det tråkiga och så blir det i alla fall något:
2 kommentarer:
Även om det är med glädje jag sågar tramset, och även om ignorerandet av det många gånger känns otillräckligt, är det ett bra försvar för den mentala hälsans skull, det och Neil förstås.
Exakt, men det är svårt att hålla tyst ibland...
Skicka en kommentar