"Heureka!"

Jag har precis gjort en sensationell upptäckt. Häng med nu för det är i sanning en häpnadsväckande upptäckt. Först framstod sambandet lite vagt och jag viftade förstrött bort klockorna som började ringa någonstans inne i hjärnans ventriklar.

Men så dök det upp igen och nu kunde jag inte längre ignorera det. Jag jämförde texterna, jämförde melodierna och även om det inte handlar om någon ren cover, långt därifrån, så är likheterna allt för uppenbara för att kunna avfärdas som slump. Cornelis Vreeswijks Balladen om en Gammal Knarkare bygger delvis på Bob Dylans Wicked Messenger.

Med andan i halsen har jag nu kastat mig in här på bloggen för att delge min upptäckt och nu undrar jag bara; visste alla andra redan om detta eller är jag den första i världen att göra denna upptäckt? Kan nån med ett mer välutvecklat Cornelisbibliotek än mitt kolla vad som anges på de skivor låten förekommer? Nämns något om Dylan?

Kolla här ska ni få se, här är texterna rad för rad, varannan Dylans, varannan Vreeswijks, se hur allt är samma men ändå annorlunda:

There was a wicked messenger, from Eli he did come,
In kom en gammal knarkare på Klara Polisstation
With a mind that multiplied the smallest matter.
Hans skor var våta och hans ögon kalla
When questioned who had sent for him, he answered with his thumb,
Och när han skulle tala fick han inte fram en ton
For his tongue it could not speak, but only flatter.
För han kunde varken sjunga eller tjalla.

He stayed behind the assembly hall, it was there he made his bed,
Vi la honom i en ensamcell: hans säng var våt av blod
Oftentimes he could be seen returning.
Så småningom gick han in och ut som barn i huset
Until one day he just appeared with a note in his hand which read:
En vacker dag dök han plötsligt upp med ett brev och på brevet stod:
"The soles of my feet, I swear they're burning."
"Jag offrar mina skor för det gröna ljuset"

Oh, the leaves began to fallin' and the seas began to part,
Och alla började skratta åt vad som där stod
And the people that confronted him were many.
Och alla telefoner började ringa
And he was told but these few words, which opened up his heart,
Och våran kommissarie han skrek i vredesmod
"If ye cannot bring good news, then don't bring any."

"Vi vill ha glada buskap eller inga!"

Ni ser, ni ser, det är solklart. Särskilt det sista, men det jag först reagerade på var ordföljden i första versens två sista rader. Det är likt men ändå inte. Som början på andra versen, båda talar om en plats (assembly hall/ensamcell) som han (messenger/knarkare) befinner sig och en säng. Därefter att han kom och gick, men allt annat är annorlunda. Men nu pratar vi bara text. Melodin, rytmen är ju identitisk, dra igång Wicked Messenger och sjung Balladen om en Gammal Knarkare så får ni se.

Nåväl, jag är ju bara i början av denna upptäckt, det här måste analyseras mer. Vreeswijk har ju många fler verser i sin låt, Dylan har bara dessa tre. I Cornelis följande versen öppnas brevet som knarkaren (budbäraren) kommit med och i det berättas knarkarens historia. Cornelis verkar ha använt Dylans verk om en budbärare för att inleda en knarkares berättelse. Storartat! Storartat på så många sätt, jag har bara hunnit se ett par av dem. Det är som att stå i en skog mitt i natten, man ser några träd men anar att det finns betydligt fler.