Även Aftonbladet presenterade nyheten idag och där fanns också en länk till hans senaste släppta album, bootlegsamlingen Tell Tale Signs. Jag hade inte läst den innan. Markus Larsson som gav Dylan ett "-" då han recenserade en spelning i Stockholm för tre år sedan gav nu skivan tre stycken Aftonbladetplus.
Markus tyckte att det krävdes "ett intensivt, nästan dåraktigt intresse" för att "älska varje sekund av skivan". Han tar ett exempel ur albumets häfte där Larry "Ratso" Sloman skrivit att han skulle kunna lyssna på en hel skiva med bara olika versioner av låten Mississippi.
"På den nivån är det", skriver Markus.
Markus har inte förstått. Vad är det för konstigt att bara lyssna på en skiva med Mississippi-versioner? Jag skulle med glädje lyssna igenom en skiva med bara orginalverisonen av Mississippi. Låten börjar komma till sin rätt först när man spelat den för tredje kanske fjärde gången i rad.
Jag läste nyligen på ett forum om ett Dylanfan som bränt en skiva med sina 21 favoritversioner av Don't Think Twice (It's allright). Jag har en bootleg som heter The Greatest Single Ever Made, den innehåller samtliga studiotagningar av Like A Rolling Stone. Fantastisk skiva.
Kanske är det inte normalt, kanske är vi Dylanfans inte som alla andra. Men det är ju bara för att Dylans musik inte är som alla andras. Det säger ingenting om oss som fans, det säger något om Dylans musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar