Framtiden talar ännu om någon dryg veckas turbulens som lär påverka bloggskrivandet innan regelbundenheten lägger sig som ett tungt ok över vardagen igen.
Lite pingis har jag dock hunnit spela, pyttelite. Fast ändå tillräckligt mycket för att hinna knäcka en stomme. Jag befann mig ca 2,5 meter från bordet då jag fick en diagonal forehandattack med mycket sidoskruv lång, långt ut i min forehand. Med ett par graciösa, spänstiga sidledshopp och tack vare en lång arm nådde jag bollen precis innan golvet. Ståendes mer eller mindre i spagat tänkte jag svara med samma medel, forehandloop med mycket sidoskruv. Bollträffen var perfekt och för en liten stund kände jag mig som Joo Se Hyuk.
Tyvärr var det inte bara bollen jag träffade. En bastant stol stod i vägen, förmodligen hade någon ställt den där och tänkt "här kan den ju inte vara i vägen, så långt från bordet är man ju aldrig". Men då har de inte sett min äventyrliga spelstil.
Nu blir det till att hitta en ny stomme. Egentligen skulle jag vilja hitta ågon ny, häftig, exotisk stomme. Men tyvärr är jag så konservativ att jag aldrig känner mig bekväm med något annat än en Allround Classic Stigastomme vilket måste vara den mest grundläggande, vanligaste - och därmed tråkigaste - stommen i hela pingisvärlden. Men nu ska jag göra en ansträngning att hitta något riktigt annorlunda, typ...
eller varför inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar