Idag går det att läsa artiklar i våra nyhetstidningars nätupplagor där det står om "snökaoset" och att "nu är nästan hela landet lagt under ett tjockt vitt täcke." Jag tittar ut genom mitt fönster, på fotbollsplanen som är precis lika grön som för ett halvår sedan och undrar om det blivit något missförstånd.
Oavsett väderlek börjar julen dock närma sig. En mycket trevlig högtid som kräver sina förberedande traditioner. Jag har inget behov av att bejubla Jesu födelse eller besöka kyrkan, jag när heller ingen längtan att dränka min lägenhet i tomtar och julbordsmaten lockar inte överhuvudtaget.
Men två inslag är otroligt viktiga. Julmust och julmusik. Och med julmusik menar jag inte änglakörer som hurrar för att vår frälsare fötts, jag menar bara musik som av en eller annan anledning väcker de rätta julkänslorna och som framförallt är fantastiskt bra. För det är det julen handlar om, lyssna på riktigt bra musik. Och dricka julmust.
Därför vill jag nu sprida lite julmusik via min blogg. Först ut är den fantastiska, förtrollande, sagolika Tom Waits i ett framträdande hos David Letterman dagarna innan jul 1983. Han får som vanligt Lettermans publik att skratta som små barn framför Kalle Anka men när han sedan slår sig ner vid pianot blir det så vackert och allvarligt att inte en hals är fri från klumpar. Så är det med Tom Waits, man skrattar och man gråter tills man inte längre vet vad som är vad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar