Vi är på Irland, det är julaftonsmorgon någon gång för länge, länge sedan. En man är ute och går längs kuststräckan med sin kusin, Arthur McBride. De möter Sergeant Napper, Korpral Vamp och en liten trumslagarpojke. Det lilla militära följet önskar Arthur och hans kusin en god morgon och eftersom det trots allt är jul så hälsar de båda irländarna vänligt tillbaka.
Sergeant Napper passar på att försöka värva de båda till den engelska armén genom en liten monolog där han erbjuder ”ten guineas in gold” och förklarar att en soldat alltid går välklädd och har gott om pengar ”and always is blessed with a charming young wife”.
De båda irländarna verkar dock inte lockade och svarar med en lika övertygande monolog: “I wouldn't be proud of your clothes, for you've only the lend of them, as I suppose”. De klarar sig hellre på egen hand utan guldet och den charmerande unga frun eftersom de annars lär skickas till Frankrike, ”where we would get shot without warning”.
Då surnar Sergeanten till och säger att sådant där prat tänker han minsann inte höra, säger de ett enda ord till hugger han huvudet av dem. Då, eftersom vi är på Irland, utbryter ett kort men våldsamt slagsmål. Arthur McBride och kusinen klubbar ned sergeanten och korpralen med en knölpåk, sedan gör de en fotboll av trumslagarpojkens trumma innan de ”left them for dead in the morning”.
Den gamla irländska folkvisan skrevs ner på 1840-talet. Att Dylan dammar av och blåser liv i en gammal juvel från historiens fördunklade gömmor är inget överraskande. Människans musik- och lyrikhistoria är ständigt närvarande i hans verk. Allt från hans allra första låtar där t.ex. A Hard Rain’s A-Gonna Fall hämtat inspiration i en gammal skotsk pjäs från 1400-talet till hans allra senaste skiva där bl.a. titeln och fragment i refrängen i Nettie Moore hämtats ur en amerikansk folkballad från 1800-talet.
En del menar att det är fusk, att Dylan plagierar, att det inte är samma sak som att skriva något helt eget. Vilka idioter. Att Dylan lyckas skapa något eget samtidigt som han väver in fragment från historiska lämningar, både textmässigt och musikaliskt får mig att fullkomligt baxna över den ofattbara vidd av genialitet som ryms i ett och samma huvud. Hela mänskligheten står i evig tacksamhetsskuld för den insats han gör i att bevara och hålla vid liv våra förfäders konstnärliga arv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar