"The boys of the N.Y.P.D. choir were singing 'Galway bay' and the bells are ringing out for Christmas Day"

Nu är julen så nära, det är ingen idé att spara på den ultimata jullåten längre. Snön må saknas, kylan och jultomten likaså men när Shane McGowans tärda röst hörs sjunga de inledande stroferna på Fairytale of New York finns det inget som kan stoppa julen.

Den finstämda inledningen, den Pogues-typiska irlandsinspirerade musiken, texten om den irlänske immigranten som sover av sig ruset i en fyllecell i New York och minns ett stormigt förhållande förstört av alkohol och droger, duettspelet mellan Shane McGowan och Kirsty McColl, allt bidrar till en briljant sång som tre år i rad (2004-2006) utsetts till tidernas bästa jullåt av VH1 UK.

Som bekant står texten alltid i centrum på den här bloggen och den här låten är fullknökad med minnesvärda fraser. Allt från inledningen i fyllecellen "an old man said to me, "wont see another one" and then he sang a song, the rare old Mountain dew", den poetiska beskrivningen av immigranternas syn på amerika; "they got cars big as bars and rivers of gold, but the wind goes right through you, it's no place for the old" till den fantastiska avslutningen där spelet mellan McGowan och McColl klaffar så ljuvligt:

- "I could have been someone"

- "Well so could anyone
You took my dreams from me
When I first found you"

- "I kept them with me babe
I put them with my own
Cant make it all alone
I've built my dreams around you"

Hurra så bra, hurra för tidernas jullåt!