Dylan har ju vid ett upprepat stort antal flertal tillfällen lämnat monstruöst starka låtar utanför sina album. Ett typiskt exempel är ju Blind Willie McTell som aldrig tog sig in på Infidels (1983) utan fick lämna plats för flera betydligt mer tveksamma låtar. Ett annat är Positively 4th Street som dock inte lämnade plats åt några tveksamma låtar på Highway 61 Revisited (1965).
Men frågan är om inte nobbandet av egna mästerverk nådde sin absoluta höjdpunkt under Oh Mercy inspelningen 1989. Det var inte längesen Oh Mercy diskuterades här på bloggen och vi var alla rörande överens om vilken fantastisk skiva det är.
Men tänk hur bra den hade kunnat vara ifall Born in Time, Series of Dreams och Dignity skulle varit med. De fanns alla med under studiosessionen till Oh Mercy men valdes av en eller annan anledning bort. Om jag då plockar bort de tre svagaste spåren på Oh Mercy och ersätter dem med dessa tre låtar får vi en helt overklig startuppställning:
1. Born in Time
2. Where Teardrops Fall
3. Dignity
4. Ring them Bells
5. Man in the Long Black Coat
6. Most of the Time
7. What Good Am I?
8. Disease of Conceit
9. Series of Dreams
10. Shooting Star
Jag satte givetvis ihop nämnda låtlista som en spellista i Windows Media Player för att pröva den. Onekligen ändras karaktären på albumet. Kanske, kanske inte till det bättre. Albumets låtar blir ett verkligt All-Star-gäng men jobbar de för varandra? Hur är det med lagarbetet? Lojaliteten? Kanske ändå att den ursprungliga versionen är ett starkare album som helhet, mer enhetligt i stämning och karaktär. Vi får inte heller glömma att Dignity blev ännu starkare då den fick ligga och mogna och växa till sig för att spelas in igen några år senare.
Men tack och lov för bootlegs och officiella samlingar med mera, för att vi får höra alla ratade guldkorn. Jag vet att det bara engagerar ett ytterst fåtal men jag kan inte låta bli att slänga upp en omröstning i ämnet, kan jag få fem röster?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar