Fredrik Virtanens måndagskrönikor på Aftonbladet är ofta trevlig läsning. Den här veckan gav han sig in på en redogörelse om Leonard Cohens fantastiska Hallelujah som nu spelats in på svenska av Ebba Forsberg, översatt av Mikael Wiehe, på Forsbergs nysläppta Cohen-på-svenska-album kallat Ta min vals.
Förra veckan diskuterade Virtanen kritiken mot TV4:s rekordidiotiska program Kändisdjungeln där kändisar tydligen ska överleva i djungeln och tävla om vem som kan äta och dricka äckligast saker.
Kritiken handlar dock inte om den urblåst korkade programidén utan om att kändisarna som deltar inte är tillräckligt kända. Dessa s.k. "C-kändisar" blir hånade p.g.a. sin bristande kändisstatus, som om det vore deras fel. Och det är inte bara vanliga idioter på stan som uttrycker dessa åsikter utan TV-krönikörer och andra betalda tyckare, bl.a. Alex Schulman. Så illa är det faktiskt. På riktigt.
Jag håller med, bra poäng Fredrik. Men ännu värre är det ju om man vet att Mikkey Dee är med i programmet. Hur kan han vara en C-kändis? Hur kan Mikkey Dee beskyllas för att inte vara tillräckligt känd?
Han är ju för fan trummis i ett av tidernas mest inflytelserika band. Under sina dryga 30 år i branchen har Motörhead bidragit till att forma allt vad hårdrock heter. De spelade en avgörande roll i hårdrockens födelse ur rocken och punken. Vem har inte hört talas om Motörhead och deras kultförklarade frontfigur Lemmy? Vem har inte hört Ace of Spades? Man behöver bara gå runt på stan i max 10 minuter innan man får syn på en Motörheadtröja.
Att vi har en svensk trummis i Motörhead är ju hur stort som helst. Han är känd runt om i hela världen. Betydligt mer känd än någon sliskig Carola, som jag förmodar anses vara en "A-kändis"? När en svensk fotbollsspelare köps av världens bästa fotbollslag är det ett herrans liv men när vi har en svensk trummis i ett av världens mest kända band, då kallas han C-kändis och klumpas ihop med någon Bonde-söker-fru-deltagare och vad det nu är för tomtar som springer runt där i djungeln.
Det säger mer om tyckarna än om kändisarna. Det är så inskränkt, så äckligt, så idiotiskt. Jag håller delvis med Fredrik Virtanen i hans uttalande om dagens världsliga tillstånd:
"Tiden är hemsk. Men samtidigt så galen och sjuk att man bara kan skratta."
Fast jag håller inte med om att man bara kan skratta, jag tycker man kan bli illamående och förbaskat förbannad också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar