En stor begåvad familj

Nyligen hyllades Håkan Hellström här på bloggen för sin försvenskade Dylancover Fulaste Flickan i Världen. Men det är inte den enda översättningen han gjort. Hans svenska version av kultbandet Big Stars berömda Thirteen är briljant på ett Hellströmskt vis.

Med en upptäcksresandes djärvhet har han också gjort en översättning av Joni Mitchells klassiker Both Sides Now. Det krävs mycket mod att sjunga in en tolkning av den tokbegåvade sångerskans stora hit, lika mycket mod krävs för att ge sig på att hitta svenska ord för inledningsversen:

"Rows and flows of angel hair
And ice cream castles in the air
And feather canyons everywhere
I've looked at clouds that way"

Men Håkan ger sig i kast med änglahår och slott av glass och det ska han ha all cred för. Överhuvudtaget ska man ha mycket beröm och bugningar när man vågar sig på att göra en cover på en sån där låt som miljontals ser som ett heligt stycke musik. Särskilt när man inte slaktar den. De musiker som hyllar sina föregångare, som väver in sina inspirationskällor i sina egna verk, håller liv i musikhistorien och blåser nytt liv i den - de är de äkta skapande musikerna.

Idag satt jag och lyssnade igenom massa delta blues från 20- och 30-tal. Men behöver inte vara någon CSI-detektiv för att upptäcka ledtrådarna till Dylans låtar. De blänker överallt likt silver i ett skatbo. Blind Willie McTell sjöng 1932 in en låt under titeln Lonesome Day Blues. År 2001 skrev Dylan en låt med samma titel. Robert Johnson sjöng "some joker got lucky, stole her back again" Dylan kontrar 1966 på Pledging My Time med "somebody got lucky, but it was an accident". Och så fortsätter det, i stort sett varje Dylanlåt har referenser bakåt i musikhistorien, vissa är fullproppade av dem.

Håkan utgör i sin tur en liten del av nästa steg i kretsloppet. Han återvinner sina föregångares fraser, bland annat Dylans ("uppsnärjd i det blå", "jag skulle byta plats med vem som helst på sekunden..." osv), på samma sätt som Dylan använder sig av sina föregångare. Dessa musiker tillhör alla en och samma begåvade, sammanlänkade familj. Det är nog det vackraste mänskligheten åstadkommit (och så backhanddeffen då) och vi får bara hoppas att processen fortsätter och hålls vid liv av kommande generationer och att musiken inte helt kapas av pajasar.