torsdag 17 september 2009

Dignity

Det var någon som sjöng en Whitney Houston låt på Idol igår med raden "...they can't take away my dignity". Det fick mig att tänka på Dylan och hans jakt på värdigheten. Någon borde sammanföra de där två, Whitney och Bob, för han har fanimej letat överallt efter den där dignityn.

Han har sökt högt, han har sökt lågt, letat överallt han kan tänka sig och frågat polisen var än han kommer ifall de sett någon värdighet. Han åkte in till stan och han åkte till och med till midnattssolens land, vilket kan betyda att han faktiskt letat här i Sverige då det var vad Quincy Jones hade i tankarna då han komponerade The Midnight Sun will Never Set.

Han åkte till Mary-Lous bröllop men hon ville inte att någon skulle se henne prata med honom, "said she could gett killed if she told me what she knew about dignity". Han träffade Prins Phillip som sa att han hade information att dela med sig av så länge hans namn inte nämndes, han ville ha kontantbetalning i förväg dessutom.

Men han ger ju inte upp, Bob. Han reste långt ner där "the vultures feed", han gick in i det röda, in i det svarta, in i dalen av uttorkade skelettdrömmar. "Heard the tongues of angels and the tongues of men, wasn't any difference to me".

Utan någon kappa sitter han i en guppande båt på en forsande flod och försöker läsa en liten lapp som någon skrivit om värdighet. Så många vägar, så många återvändsgränder, så mycket som står på spel. Han har mött mörkrets söner och ljusets söner i "the bordertown of despair".

Förtvivlans gränsstad och nere där asätare och blodsugare frossar i sig sin föda, det låter inte som något ställe man frivilligt vill bege sig till. Men i jakten på någon värdighet har han vänt upp och ner på hela vår värld, rest fram och tillbaka runt hela jorden "footprints runnin' cross the silver sand, steps goin' down into tattoo land".

Men utan resultat, inte konstigt att han undrar vad som krävs för att hitta lite värdighet. Någon visade honom ett fotografi men det kunde han ju bara skratta åt "dignity never been photographed".

Tänk vad irriterande om den under hela den här tiden legat hos Whitney.

2 kommentarer:

Agaton sa...

Haha underbart! Vet inte hur mycket jag ska tacka dig för det trevliga inlägget, men har så svårt att få tag på Bob så jag får nöja mig med dig

Tack, tack!

rikard sa...

Nja, det är ju såklart Dylan som ska tackas, men han är lite upptagen just nu så att jag kan ta emot tacksamheterna så länge...