Oroväckande osammanhängande

Visst fan, jag har ju en blogg.

Tur att inte bloggarna fungerar som de där Tamaguchileksakerna. Minns ni dem? Barnen leker fortfarande med dem upptäckte jag här om dagen. Hur som helst, det är som ett digitalt husdjur i ett minigameboy. Så, nu är även 70- och 80-talisterna med i snacket (de ännu äldre, 40-talisterna och så, är körda ändå). Man ska mata dem (digitalt) och allt möjligt och tar man inte hand om den dör de (Tamaguchiarna alltså, inte 40-talisterna). Vad jag ville ha sagt var alltså att min blogg skulle vara ett stinkande lik med en flugflock surrande över sig medan gamla inlägg låg och ruttnade och åts upp av maskar.

Ifall den fungerade som en Tamaguchi alltså. Fast det gör den inte.

Nu ska jag ge mig av några dagar för att åka skidor. Längdskidor, är det tydligen viktigt att jag säger eftersom jag har fått lära mig att folk annars tror att jag menar utför. Tydligen är det så att folk tar för givet att man inte är så dum så att man frivilligt ger sig på att åka längdskidor genom svenska granskogar.

Men så är det, på längden ska jag åka. Lite uppför- och nerförsbackar brukar det dock vara. Bara det inte blir för brant nerför, då bromsar jag för det är så fasligt otäckt när det går så där fort. Man har bara ett skelett och det ska man vara rädd om.

Annars var det inget.

Jo, jag blev helt golvad av Kung av Jidder är om natten. En nostalgiker som slår till, sånt gillar jag.