Tålamod

Det har varit en fruktansvärt plågsam väntan. Efter en turnering som Qatar Open, då den dagliga leveransen av världselitpingis så abrupt upphör, ter sig framtiden som ett skrämmande tomrum, svart som rymden. Det är som att stå på avgrundens brant och blicka ner i den oändliga tomheten och känna hur man sakta dras mot mörkrets evighet.

Det var två hemska dagar.

Men nu är hela världseliten igång igen i Kuwait och så är resten (kanske med några undantag) i Örebro. Min beundran för Wang Liqin är stor, vem hade kunnat tro att han skulle överleva Ma Lin och framförallt Wang Hao? Men så ser det ut just nu.

Zhang Jike tog sig till final och är en ständigt stigande favorit hos mig med sitt lugna, kontrollerade, sammanhållna spel. Både Jike och Liqin borde få spela Lag VM, annars utsätter jag den kinesiska landslagsledningen för en skandalkampanj här på bloggen. Det är inte säkert de överlever den.

Förhoppningsvis visar Zhang klass i Kuwait också, annars ser jag lite extra fram emot mötet mellan unge Kim Min Seok och inte lika unge Jean-Michel Saive. Och så lille Koki Niwas möte med pånyttfödde Ryu Seung Min. Baksmälla efter Qatar eller fortsätter formtoppen?

Zhang Jike, by courtesy of the ITTF