"All man and beast will mourn"

Det går lite trögt med min artikelserie med Nick Caves största låtar.

Problemet är att jag inte kan skriva om mina favoriter på The Boatman's Call (1997). Det skulle bli en enda sentimental sörja och vem vill läsa det? Och även om det finns någon som skulle vilja läsa det så återstår bekymret att jag inte vill skriva det. Men en läsare har kommenterat mitt Nick Cave projekt med uppskattande ord och det är allt som krävs för att jag ska fortsätta.

För att komma runt problemet med The Boatman's Call har jag bestämt mig för att lägga in mina favoriter från albumet på spellistan utan kommentarer. Och så går vi vidare.


Lay Me Low (Let Love In, 1994)
En låt som textmässigt är uppbyggd ungefär som en lavin. Det börjar med några snöflingor och slutar med att hela berg störtar samman. Det verkar som Nick Cave har tagit en tanke och bit för bit dragit den till sin yttersta spets.

Hur kommer folk bete sig när jag dör? tycks han ha frågat sig. Först och främst kommer folk skratta och jubla. Där tar tankeresan sin början, sen låter Nick Cave de bisarra överdrifterna staplas på varandra tills det når sin kulmen. De kommer kontakta hans bror som avslöjar någon gammal historia om något ex som han knappt minns, de kommer informera polischefen;

who'll breath a sigh of relief
he'll say i was a malanderer and a badlanderer and a thief
when I go

they'll interview my teacher
who'll say i was one of god's sorrier creatures
they'll print informative six page features
when i go

Nu har snöbollen börjat få fart och drar med sig hela snöskred. Auktoriteterna tycks inte komma att sakna honom men han föreställer sig ändå ett minst sagt storartat avsked...

they'll bang a big old gong
the motorcade will be ten miles long
the world'll join together for a farewell song
when they put me down below

they'll sound a fluegelhorn
and the sea will rage and the sky will storm
all man and beast will mourn
when I go