Det sägs att Jimi Hendrix anklagade sin flickvän för att laga mat med smutsiga grytor vilket fick henne att slå en gryta i huvudet på Jimi varpå hon lämnade deras lägenhet. När hon kom tillbaka senare på kvällen hade Jimi skrivit The Wind Cries Mary.
Tänk om vi alla hade förmågan att omsätta ett vardagsgräl till ett mästerverk. Det skulle födas tusentals The Wind Cries Mary varje dag. Dylan skrev ju When the Ship Comes In efter att ha blivit nekad ett hotellrum.
Eller tänk om varje knarkare skrev surrealistisk poesi och komponerade psykadeliska mästerverk. Vissa tycks vara av uppfattningen att musik, litteratur och konst skapad under påverkan av kemiska substanser är fusk. Varje gång jag hör det önskar jag att de kunde skjuta upp lite heroin i ådrorna och komma tillbaka nästa dag och visa vad de åstadkommit. Åtminstone får de löpa linan ut i sitt resonemang och mena att det även är fusk att skriva en sång i ett upprört tillstånd efter att ha fått en gryta i huvudet.
Nä, det finns några få, ett par stycken på varje miljard kanske, med någon form av övermänskliga krafter. För övrigt tycker jag att det ibland pratas så mycket om Hendrixs gitarrspelande att det glöms bort vilken helt sanslös låtskrivare han var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar