Att se en match mellan Ma Lin och någon som kan den rätta taktiken och framförallt har förmågan att genomföra den rätta taktiken mot Ma Lin är lite som att se en boxningsmatch mellan två boxare där den ene har ena armen bakbunden. I söndagens final i China Open såg vi till en början ett möte mellan en vilt kämpande enarmad boxare och en kung fu-mästare med såna där Matrix-färdigheter. Zhang "Neo" Jike såg precis så övermänsklig ut som han är.
Men Ma Lin måste beundras. Trots sina begränsningar blir han sällan utmanövrerad, han lyckas nästan alltid få matchen dit han vill. Men i söndags mötte han inte bara en spelare eller en spelstil som var honom överlägsen, utan en ny nivå som tillslut var honom övermäktig. Evolutionen har tagit ett kliv uppåtframåt i pingisvärlden och lämnat Ma Lin kvar på trappsteget nedanför. Det var ett möte mellan amöban och hans yngre kompis som just upptäckt att man kan dela sig till två celler.
Finalen gick att följa live på itTV och engagemanget framför monitorn var totalt och kom i takt med en stigande nervositet. Jag var nästan lika nervös som Zhang. För när den största framgången i hans karriär började närma sig, förbyttes spelet som liknat en symfoniorkester i sin harmoni och ackuratess mot kramp och panikdoftande prestationsångest. Det syntes att han tyckte att han hade vad som krävdes för att slå den gamle mästaren, men den gamle stretade emot så väl och små knutar började trassla till strängarna på Zhangs annars så välstämda lyra. Helt plötsligt såg Zhang Jike precis så mänsklig ut som han trots allt är.
Sättet han började matchen var religion, vändningen i fjärde setet till 2-2 var fantastisk, raset i det femte till 2-3 en katastrof. Segern i sjätte trots den mentala krampen var högst imponerande och sättet han tog sig fram till matchbollar likaså. Det missade jätteläget på första matchbollen vid 10-7, som dessutom gav Ma Lin två servar vid 8-10, var en kris i proportion med Kubamissilkrisen.
Matchbollen, den segerrusiga och samtidigt lättade segergesten och den märkbart rörde vinnaren under prisceremonin var en mycket stor stund för alla oss som satt Zhang Jike på en alldeles speciell plats i våra pingishjärtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar