Snabb lägesuppdatering: Jag har för tillfället en kraftig förälskelse i just den versen i Märk hur vår Skugga som Thåström hoppar över i sin odödliga version av den gamla Bellmanklassikern. Särskilt raden "lyckan eljest ut i flykten så vig" får mig att fullkomligt tappa fattningen.
Sånt skrivs inte längre.
Jag hör den gärna med Cornelis Vreeswijk - eller Fred Åkerström såklart - men hade tokigt gärna hört den med Joakim.
Och så missbrukar jag Skriets självbetitlade album likt Bert Karlsson missbrukar folk med dålig musiksmak. Särskilt Ben & Hjärtan. Den beskriver faktiskt sig själv, tur det för jag hade inte kunnat göra det.
"En rå känsla
som förvandlar skelettet till glas
En viss sorts kärlek
Som gör en så jävla svag
Kvar är bara hjärtat och skelettet"
Enkel, ärlig och avskalad musik, sjukt avskalad, kvar är typ bara hjärtat och skelettet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar