Integritet

Sveriges poeter har i dagarna visat sin starka integritet. Ingen pajas kan få med dem på något jippotrams. Nu var det en pajas som kom på idén att 30 svenska poeter skulle skriva kärleksdikter till kronprinsessan Victoria och Daniel Westling lagom till deras bröllop. Några av de svar som de tillfrågade poeterna gav värmer mig som en sprakande brasa en mörk vinterkväll:

Jacques Werup:
– Nej nej nej, egentligen kan du glömma att du fått tag på mig. Det här är ingenting för mig, det är helt enkelt för dumt, ett sorgligt tecken. Nu vill jag inte säga mer om det här.

Tomas Tidholm:
– Nej, den vämjelse jag känner inför evenemanget saknar ord. Jag är absolut emot monarki, avskyr hela det spektaklet. Det är inte värdigt en demokrati.

Göran Greider
"Min fru är medlem i republikanska föreningen och skiljer sig om jag deltar i denna poesihyllning".

Så underbara de är, alla på sitt eget sätt.

Integriteten kännetecknar alla riktiga konstnärer. Den är ett måste, konsten är något skört och flyktigt som måste värnas. De som tramsar omkring och springer in och ut i det ena offentliga rummet efter det andra utnyttjar bara konsten för att tillfredsställa sina egna egoistiska behov. Tyvärr är dessa vanligast inom musiken, de finns överallt, de är mycket vanligare än de konstnärliga musikerna. Kanske för att musiken är mer lättillgänglig.

Det är svårare att skaffa sig lättköpt uppmärksamhet som poet. Där finns det inte så många pajasar i behov av uppmärksamhet. Poeternas sällskap är därför en mer sluten krets av individer med stark integritet.

Fråga Måns Zelmerlöv, Carola, Darin och alla andra fjantar, dom tackar ja med en gång.