Vi lär oss redan som små att våld aldrig är lösningen, det kanske är dagisfröknarnas främsta uppgift. Vi lär oss att acceptera och förlåta, att se allt från flera perspektiv. Och trots att medvetenheten ökar med åren och alla typer av missförhållanden och orättvisor blir uppenbara förväntas vi uppföra oss som lugna, civiliserade individer och alltid ha i åtanke att världen är en enda stor gråskala. Att se världen i svart och vitt anses mycket barnsligt och småsint.
Jag skulle inte kalla mig barnslig, jag föredrar "ungdomlig", det har en kolossalt mycket bättre klang.
Men trots allt så kan jag inte låta bli att önska att praktsvin som Silvio Berlusconi fick en riktig jävla käftsmäll. Därför är det ju underbart att det nu har hänt. Så får man ju egentligen inte säga. Man ska helst säga; "jag håller inte med om alla hans politiska beslut och jag tror att vi är ganska olika som personer, men våld löser inga problem", typ.
Men jag släpper vuxenfasaden nu och jag vet att jag gör mina dagisfröknar besvikna när jag säger att hans existens är en enorm käftsmäll mot hela mänskligheten, i vår svartvita värld är han en sotsvart fläck i ett snövitt landskap. Därför gläds nu mitt ungdomliga, småsinta hjärta åt den mikroskopiska men ack så tillfredsställande vedergällningen han råkat ut för.
1 kommentar:
Hear hear!!
Skicka en kommentar