Jag har funderat lite på vad jag ska göra med alla de pengar som jag inte eldade upp på fyrverkier. Jag kom fram till att jag ska köpa ett nytt forehandgummi. Köper jag ett kinagummi har jag nog råd med ett par skivor också. Och då får jag ju dessutom en giftig forehand som kan sätta massor med snurr på bollen.
För det är ju sådan jag är, en kinagummisoldat i STIGA-land. Ett Dylanfan i ABBA-rike. Lite lätt avig som köper ett forehandgummi istället för nyårsraketer och champagne och så lite avig igen som köper en kinaplatta istället för ett Boost TC.
En nischernas rebell, en miniatyrrebell.
En uppviglare och demagog i understa skrivbordslådan.
Lite envist obekväm och fåfängt principfast. En idiot i en upp och nervänd värld. Jag har ingen avslappningsskiva med delfiners och valars sång, på min avslappningsskiva ylar vargar. Det håller nerverna spända likt bågsträngar och de gnisslar som fiolsträngar när de manar fram och avfyrar upprörda inlägg om melodifestivaler, Per Gessle och Israels blodiga ockupation i bibelns namn.
Vårt nya decennie tar sin början med en ny världsetta. Ma Long tog över tronen i samma stund som 2010 var här. Jag tar det som ett gott tecken, ett omen om att allt ska falla lika rätt och riktigt på plats det kommande årtiondet som herrarnas världsranking. Den dagen då allt är som det borde, då upp är upp och ner är ner, då Dylan- och pingisfans är normalt och Idolskivor och ABBA är något otäckt och skrattretande, när chanserna att Gyllene Tider ska sälja ut Ullevi två dagar i rad är lika osannolikt som ätbart lim - då har min blogg inte längre något syfte.
Men tills dess finns jag här med mina gelikar, vrålandes med lungornas fulla kraft - "Alla har fel!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar