Strindbergs och Ma Longs gemensamma nämnare

Jag läste i dagrna en bok av den gamle gode Hjalmar Söderberg, där funderade hans frysande huvudperson över det kalla Sverige och konstaterade att vi fryser in varor för att de ska hålla längre och varför skulle inte detsamma gälla oss människor. Det var en upplyftande tanke där jag satt i en pingishall belägen i ett köldhål med Hjalmar, August Strindberg och Leonard Cohen som närmsta sällskap.

Vem vill ruttna och bli unken och skämd i värmen när man kan gå här i en gnistrande tillvaro och hålla sig färsk?

Alla mina vänner de senaste dagarna, Hjalmar, August och Leonard, har gemensamt sin övernaturliga förmåga att behandla ordet och språket. Jag tänkte på diskussionerna huruvida Dylan inte bara är en sångare och musiker utan också en poet. För Leonard är det tvärtom. Han är en poet. Men är han också en sångare eller bara en sjungande poet?

Spelar det någon roll?

Nej, inte alls tror jag. Men det är tankar som fördriver tiden på tåg. Det och ögonblicksstunder som när Roy Orbisons stämma ackompanjerar bilden av kupéns reflektion i glaset sammansmält med en utomhusbassäng som bolmar ånga utanför ett nedfruset Säffle.

"A candy-colored clown they call the sandman
Tiptoes to my room every night
Just to sprinkle stardust and to whisper:
"Go to sleep, everything is alright""

Och så; "I close my eyes...", och på "eyes" lossnar låten och rullar igång med sitt bum-depadepda-um-da och kupéfönstret rullar vidare och lämnar Säffle med sitt bolmande vatten. Det är ingen poesi, ingen Cohensk skönhet, bara så där lite underbart fånigt, förgyllt av Roys stämma och så den klassiska produktionens oefterlikneliga aura.

Hemkommen välkomnas man av en annan trio och deras uppvisning i Macau. Istället för två svenska 1800-talsförfattare och en åldrig judisk-kanadensisk, sjungande poet är det tre kinesiska, pingisspelande ynglingar. Jag har sagt det förr och jag kommer säga det igen, Ma Long, Zhang Jike, Xu Xin, gudars skymning! Dra mig baklänges!

Det finns inget som rår på dem längre och det har gått så sabla fort. Vi anade tendenserna för något år sedan kanske, men nu ligger redan hela världen för deras fötter. Perfektionen och fullkomligheten de visar vid bordet kan jämföras med den nämnda trion ordekvilibrister. Hur de tre ynglingarna behandlar bollen och hur de tre författarna behandlar orden - långt, långt där framme där vi knappt kan se dem går de och flyttar fram gränserna för människans förmåga.