torsdag 30 december 2010

Medlidande

Trots att det verkar vara en trevlig grabb har jag aldrig varit något stort fan av Lars Winnerbäcks musik. Därmed inte sagt att jag anser det vara dåligt. Ibland har jag hört honom slå huvudet på spiken, eller åtminstone otäckt nära.

Nu har jag dock hört hur det låter då han träffar rätt med en klockren briljans. Som så ofta är den enkelheten som leder till de riktigt höga nivåerna. För det är med en förstummande välformulerad enkelhet han på några enstaka rader avväpnar och avslöjar vår tids bisarra dokusåpafenomen.

Stackars dom som stänger in sig
100 dagar utan heder
stackars dom som lever så
stackars dom som tittar på
hur märkligt kan man må?


Pang, bara.

1 kommentar:

Benke sa...

Jag var också skeptisk mot Winnerbäck länge, men han har som sagt en väldigt klarsynt formuleringsförmåga.

Ett citat jag alltid gillat är:

"Jag är för fattig för London/ jag är för tyst för LA/ det finns en anda i Dublin / men den är skadlig för mig"