Jag har i flera omgångar brottats med mitt vokabulär och min, trots allt, begränsade fattningsförmåga i mina försök att förstå och förklara storheten i Dylans epos om det amerikanska inbördeskriget, 'Cross the Green Mountain, skriven till filmen Gods and Generals. Ungefär som en nutida Sisyfos som oförtrutet rullar och baxar sitt otympliga stenblock uppför den branta backen.
Textens omfång och rikedom gör att man, oavsett hur många gånger man hört den, ständigt drabbas av rader som man hittills inte gett tillräckligt med uppmärksamhet. Idag slogs jag plötsligt av:
Along the dim Atlantic line
The ravaged land lies for miles behind
Det är ju en fantastisk bild av den då krigshärjade nordamerikanske kontinenten. Dessutom fick raderna mig att tänka på Evert Taube och hans mest kända, eller en av hans mest kända, kompositioner:
Samborombon, en liten by förutan gata
Den ligger inte långt från Rio de la Plata
Nästan vid kanten av den blåa Atlanten
och med Pampas bakom sig flera hundra gröna mil
Likheterna är slående, även om Dylans blick från Atlantens kust inåt land, med rätta, framstår betydligt dystrare. Han ska ju trots allt inte inåt landet och dansa tango med Carmencita utan vada i blodig lera och skjuta sina landsmän eller skjutas själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar