Men egentligen är ju inte det som händer i Asiatiska ungdomsmästerskapen så mycket mer främmande än den utveckling som skett i Europa. Det var ju inte så många år sedan som Sverige dansade sig igenom de Europeiska mästerskapen och vi svenskar såg i stort sett alla europeiska nationer som blåbärsnationer.
Nu pustar vi lättat ut då vi lottas i samma grupp i lagturneringen som Belgien, Tjeckien och Ungern. "Hujedamej", tänker vi "det blir allt svårt att ta sig vidare ur en sån grupp men tack herre min skapare för att vi slapp stornationer som Österrike, Rumänien, Vitryssland och Danmark, då hade vi varit helstekta."
Eller tänk om en svensk fått stryk av en portugis för 15 år sedan, det skulle kunna ha inneburit slutet för konungariket Sverige. Nu sträcker vi på oss lite stolt ifall Robban, PG eller Gnäll-Jens lyckas besegra Monteiro, Apolonia eller Freitas. "Så tokiga är vi inte i Sverige ändå. En och annan portugis kan vi allt sätta på plats ifall vi har en bra dag."
Så med det i baktanke är det ju inte lika avlägset overkligt att Iran och Indien svingar sig in på den asiatiska, bordtennisscenen och därmed också den globala scenen. För övrigt är uppdateringen från Jaipur skandalöst dålig idag...
lördag 25 juli 2009
Orientalisk bordtennis
Jag hoppas ni tog mig på orden och lade namnet på minnet. För nu är han där och är het igen, Gananasekaran. Imorgon är det dags för kvartsfinaler i Herrjuniorsingel i Asiatiska ungdomsmästerskapen. Kvartsfinalisterna representerar Kina, Sydkorea, Japan, Taiwan och så Indien och Iran.
Iraniern Noshad Alamiyan, som bl.a. slog självaste Kenta Matsudaira i JVM går mot den än så länge anonyme kinesen Liu Yi som slog ut finalseedade koreanske stjärnan, Seo Hyun Deok, PG:s baneman ni vet.
Indiern Sathiyan Gananasekaran som alltså har två år kvar i juniorklassen är en match ifrån medalj och i vägen står 18:e rankade sydkoreanen Kim Min Seok. Favoritskapet får väl ligga på Kim men räkna inte ut Gananasekaran.
Det kan bli en semifinal i Asiatiska ungdomsmästerskapen mellan Indien och Iran...
Iraniern Noshad Alamiyan, som bl.a. slog självaste Kenta Matsudaira i JVM går mot den än så länge anonyme kinesen Liu Yi som slog ut finalseedade koreanske stjärnan, Seo Hyun Deok, PG:s baneman ni vet.
Indiern Sathiyan Gananasekaran som alltså har två år kvar i juniorklassen är en match ifrån medalj och i vägen står 18:e rankade sydkoreanen Kim Min Seok. Favoritskapet får väl ligga på Kim men räkna inte ut Gananasekaran.
Det kan bli en semifinal i Asiatiska ungdomsmästerskapen mellan Indien och Iran...
Indiens stjärnskott Sathiyan Gananasekaran
Alper och kinesiska drakyngel
Nu börjar de sin färd mot Mont Ventoux. Nästan 14 mils cyklande och sedan börjar stigningen. Två mil uppför som börjar 244 meter över havet och slutar 1912 meter över havsytan. Jag vill se två Schleckbröder på podiet när det hela är över.
I Jaipur i Indien har lagfinalerna spelats. Kina vann pojkkadetter, flickkadetter, herrjuniorer och damjuniorer. Kisar man i pingisens disiga kristallkula för att ana framtiden ser man inget annat än ett drakbo fullt med små krälande yngel som växer sig större och starkare för varje dag. Trots globaliseringen av sporten är Kina mer överlägset än någonsin och det finns inget som talar för att framtiden kommer se annorlunda ut. Utom Kenta då kanske.
Vi andra kan sitta och tjura över obalansen i pingisvärlden och alla kinesiska möten, eller så kan vi imponeras, inspireras och göra så gott vi kan.
I Jaipur i Indien har lagfinalerna spelats. Kina vann pojkkadetter, flickkadetter, herrjuniorer och damjuniorer. Kisar man i pingisens disiga kristallkula för att ana framtiden ser man inget annat än ett drakbo fullt med små krälande yngel som växer sig större och starkare för varje dag. Trots globaliseringen av sporten är Kina mer överlägset än någonsin och det finns inget som talar för att framtiden kommer se annorlunda ut. Utom Kenta då kanske.
Vi andra kan sitta och tjura över obalansen i pingisvärlden och alla kinesiska möten, eller så kan vi imponeras, inspireras och göra så gott vi kan.
Yan An - två år kvar i juniorklassen men dominerade lagturneringen ändå.
fredag 24 juli 2009
O'Malley's Bar; Reprise
Att den tredje delen var den sista är inte helt och hållet sant. Det finns en liten, liten bit till. Den tillför inget till storyn, men ändå. Vi får njuta en liten stund till av stämningen de omsorgsfullt byggt upp under en dryg kvart. Mick Harvey kände väl att han ville plinka fram den där ödesdigra melodislingan på sitt piano några gånger till och Nick Cave kunde nog inte riktigt släppa ifrån sig megafonen.
Det bli ju självklart så att man fokuserar sig på Cave när han står för en sådan här unikt bländande uppvisning. Man glömmer lätt hur galet samspelta och tighta och begåvade hans kompanjoner i The Bad Seeds är.
Tillsammans framför de stycket med en sådan intensitet att ordet intensitet inte räcker till längre. Det är intensivare än så, stämningen de skapar är så förtätad, har så hög densitet att den bara kan jämföras med ett svart hål.
Det bli ju självklart så att man fokuserar sig på Cave när han står för en sådan här unikt bländande uppvisning. Man glömmer lätt hur galet samspelta och tighta och begåvade hans kompanjoner i The Bad Seeds är.
Tillsammans framför de stycket med en sådan intensitet att ordet intensitet inte räcker till längre. Det är intensivare än så, stämningen de skapar är så förtätad, har så hög densitet att den bara kan jämföras med ett svart hål.
Sathiyan Gananasekaran
UEM har knappt hunnit avslutas innan nästa stora ungdomsturnering drar igång, de asiatiska ungdomsmästerskapen. Medan UEM ger en fingervisning som morgondagens europeiska stjärnor ger asiatiska ungdomsmästerskapen en förhandsvisning om morgondagens världsstjärnor.
På herrsidan får väl Japan, Sydkorea, Taiwan och Kina ses som de fyra stora nationerna som det hela står mellan och det är också just dessa fyra nationer som ska mötas i semifinal i juniorklassen. Men oj, oj, oj, oj så nära det var en ordentlig, sabla, brakskräll.
Japanerna som producerar supertalanger på löpande band mötte i sin kvartsfinal hemmanationen Indien. En match där det kan tyckas borde räcka med att ställa in ett par japanska skor i hagen. Men 16 år gamle Sathiyan Gananasekaran, rankad 63:a började med att komfortabelt besegra självaste Jin Ueda, två år äldre och rankad som 14 på Juniorvärldsrankingen. Japan vände sedan till 2-1 innan det var Koki Niwas tur att stånga skallen mot den till synes orubblige Gananasekaran. Seger 11-9 i skilje till indiern och en femte avgörande match. Där fick Jin Ueda sin revanch men han vann med 11-9 i skiljeset mot Soumyajit Ghosh. Jätteskrällen var så nära att jorden fortfarande vacklar lite i sin omloppsbana.
Gananasekaran, lägg det namnet på minnet.
Även Taiwan var tungt pressade mot Iran. Den iranske stjärnan Noshad Alamiyan som skrämde slag på hela pingisvärlden i JVM tog båda sina matcher, bl.a. mot Taiwans stora stjärnnamn Chen Chien-An. Således tvingades också Taiwan till en femte avgörande match som dock vanns komfortabelt.
Bakom de allra största dominanterna verkar pingisen bli allt mer global. Det gillar vi.
Kina ställer som vanligt inte upp med bästa laget, men nu vet jag inte vad de håller på med. Yan An är med men sedan måste de lämnat sina 10-15 bäst rankade hemma, minst. Jag hittar inte ens de flesta av namnen. Givetvis är de livsfarliga ändå. Japan använder sig inte av gudabenådade Kenta Matsudaira och spelar med kadetten Koki Niwa i juniorlaget. Sydkorea däremot spelar med sina starkaste kort, inte minst Seo Hyun Deok som dängde till Pär Gerell ordenligt i VM och sedan slog ut Chiang Peng-Lung.
Så jag tippar Sydkorea som vinnare. Men det blir väl Kina som vanligt.
På herrsidan får väl Japan, Sydkorea, Taiwan och Kina ses som de fyra stora nationerna som det hela står mellan och det är också just dessa fyra nationer som ska mötas i semifinal i juniorklassen. Men oj, oj, oj, oj så nära det var en ordentlig, sabla, brakskräll.
Japanerna som producerar supertalanger på löpande band mötte i sin kvartsfinal hemmanationen Indien. En match där det kan tyckas borde räcka med att ställa in ett par japanska skor i hagen. Men 16 år gamle Sathiyan Gananasekaran, rankad 63:a började med att komfortabelt besegra självaste Jin Ueda, två år äldre och rankad som 14 på Juniorvärldsrankingen. Japan vände sedan till 2-1 innan det var Koki Niwas tur att stånga skallen mot den till synes orubblige Gananasekaran. Seger 11-9 i skilje till indiern och en femte avgörande match. Där fick Jin Ueda sin revanch men han vann med 11-9 i skiljeset mot Soumyajit Ghosh. Jätteskrällen var så nära att jorden fortfarande vacklar lite i sin omloppsbana.
Gananasekaran, lägg det namnet på minnet.
Även Taiwan var tungt pressade mot Iran. Den iranske stjärnan Noshad Alamiyan som skrämde slag på hela pingisvärlden i JVM tog båda sina matcher, bl.a. mot Taiwans stora stjärnnamn Chen Chien-An. Således tvingades också Taiwan till en femte avgörande match som dock vanns komfortabelt.
Bakom de allra största dominanterna verkar pingisen bli allt mer global. Det gillar vi.
Kina ställer som vanligt inte upp med bästa laget, men nu vet jag inte vad de håller på med. Yan An är med men sedan måste de lämnat sina 10-15 bäst rankade hemma, minst. Jag hittar inte ens de flesta av namnen. Givetvis är de livsfarliga ändå. Japan använder sig inte av gudabenådade Kenta Matsudaira och spelar med kadetten Koki Niwa i juniorlaget. Sydkorea däremot spelar med sina starkaste kort, inte minst Seo Hyun Deok som dängde till Pär Gerell ordenligt i VM och sedan slog ut Chiang Peng-Lung.
Så jag tippar Sydkorea som vinnare. Men det blir väl Kina som vanligt.
torsdag 23 juli 2009
O'Malley's Bar; Part 3
Det är med stor glädje jag noterar att både en rumän och en polack redan hittat hit i sitt sökande efter O'Malley's Bar. Men glöm nu inte folk, att "B-Sides & Rarities" är en snygg svart ask med tre skivor fullkomligt knökade av outgivna, fantastiska låtar. Där finns en akustisk version av Deanna, en cover på Roy Orbisons Running Scared med ett alternativt slut, en cover på Neil Youngs Helpless, ett hysteriskt underhållande radioframträdande undernamnet God's Hotel och en sån där Nick Cave-unik låt, (I'll Love You) Til the End of the World. Och det var bara några exempel från skiva ett, jag nämner inte ens låtar som t.ex. Time Jesum Transentum Et Non Riverentum...
Det är med andra ord en investering som lyfter hemmet betydligt mer än vad en ny soffa eller ett nytt kök skulle göra.
Nu är det dags för sista delen av O'Malley's Bar inspelad, som sagt, hos BBC Radio 1's Mark Radcliffe Show måndagen den 26:e februari 1996. I den sista delen ställs huvudpersonen under ett kort ögonblick inför de stora existentiella frågorna på ett sätt som får mig att tänka på Nick Cave som en mer morbid version av Jean-Paul Sartre. Som om inte Sartre var morbid nog.
För övrigt kan jag inte komma på någon artist som kommer i närheten av att se lika ondskefull ut som Nick Cave när han sätter den sidan till (se bilden under O'Malley's Bar Pt. 1). Alla black metal tokar med sitt smink, sina nitar och grimascher kan slänga sig i väggen. Det är väl också därför det är så lätt att se Nick Cave själv i rollen som mannen som löper amok inne på O'Malley's. Eller är det bara jag som gör det?
Det är med andra ord en investering som lyfter hemmet betydligt mer än vad en ny soffa eller ett nytt kök skulle göra.
Nu är det dags för sista delen av O'Malley's Bar inspelad, som sagt, hos BBC Radio 1's Mark Radcliffe Show måndagen den 26:e februari 1996. I den sista delen ställs huvudpersonen under ett kort ögonblick inför de stora existentiella frågorna på ett sätt som får mig att tänka på Nick Cave som en mer morbid version av Jean-Paul Sartre. Som om inte Sartre var morbid nog.
För övrigt kan jag inte komma på någon artist som kommer i närheten av att se lika ondskefull ut som Nick Cave när han sätter den sidan till (se bilden under O'Malley's Bar Pt. 1). Alla black metal tokar med sitt smink, sina nitar och grimascher kan slänga sig i väggen. Det är väl också därför det är så lätt att se Nick Cave själv i rollen som mannen som löper amok inne på O'Malley's. Eller är det bara jag som gör det?
Inte vilken torsdag som helst
Vilken dag vi har framför oss! Den tycks ha allt:
Tempoetapp på touren - kan Andy trampa på tillräckligt för att fortfarande utgöra ett hot inför de avslutande bergsklättringarna? Ska Cancellara briljera ännu en gång på tempocykeln? Vad ska Gnäll-Lance gnälla om?
Den tredje och sista delen av O'Malley's Bar - hur ska det går för den skogstokige mannen som ser stilig ut i en viss vinkel, i ett särskilt ljus? Finns det fler gäster att ta livet av? Ska han komma undan massakern med livet i behåll?
Ok, jag kommer inte på något mer än det. Men som om det skulle behövas mer än så, vad mer kan man önska sig?
Tempoetapp på touren - kan Andy trampa på tillräckligt för att fortfarande utgöra ett hot inför de avslutande bergsklättringarna? Ska Cancellara briljera ännu en gång på tempocykeln? Vad ska Gnäll-Lance gnälla om?
Den tredje och sista delen av O'Malley's Bar - hur ska det går för den skogstokige mannen som ser stilig ut i en viss vinkel, i ett särskilt ljus? Finns det fler gäster att ta livet av? Ska han komma undan massakern med livet i behåll?
Ok, jag kommer inte på något mer än det. Men som om det skulle behövas mer än så, vad mer kan man önska sig?
onsdag 22 juli 2009
O'Malley's Bar; Part 2
Slakten inne på O'Malley's Bar fortsätter men den skenande massmördaren tar sig också tid för en stunds filosoferande och lite medkänsla.
Det går inte att sjunga en sådan här låt och det går inte att läsa en sån här text. Det måste ageras ut, och Nick Cave är en skådespelare ut i fingertopparna. Men till skillndad från andra skådespelare sker allt hans skådespel med rösten.
Mera cykel...
Jag kan inte släppa alla cyklar i alperna. Så när jag får ett svar på uppstuds efter mitt första cykelinlägg, då slänger jag iväg ett till med en gång om mina cykeltankar denna onsdagskväll. Varning! Nu tar vi några extra spadtag och gräver ner oss riktigt, nördigt djupt i cykelvärlden. Ni som inte uppskattar trampandet får vänta till Del 2 av Nick Caves mördarballad ikväll.
Då det Kazakstanska Astana-teamet bestämt att den än så länge dopingavstängde kazaken Vinoukhorov ska köra för teamet nästa år tycks det bli många förändringar i teamet. Samtidigt verkar Armstrong redan ha klart med en ny huvudsponsor och därmed ett helt nytt team.
Så hade det inte varit roligt att se spanjoren Contador i spanska Euskaltel-stallet? Där kan han tillsammans med ett gäng bergsklättrarspanjacker krossa Armstrong utan en massa gnäll från den gamle amerikanen och övriga lagkamrater. Inte för att jag är något stort Contadorfan men ändå, det hade varit kul för Euskaltel.
Nästa år har också Andy Schleck blivit ett år bättre och kan verkligen utmana om de stora titlarna. Hoppas bröderna blir kvar i Saxo Bank och hur kul hade det inte varit att få se Thomas Lövqvist i det sympatiska färgstarka danska teamet?
Då det Kazakstanska Astana-teamet bestämt att den än så länge dopingavstängde kazaken Vinoukhorov ska köra för teamet nästa år tycks det bli många förändringar i teamet. Samtidigt verkar Armstrong redan ha klart med en ny huvudsponsor och därmed ett helt nytt team.
Så hade det inte varit roligt att se spanjoren Contador i spanska Euskaltel-stallet? Där kan han tillsammans med ett gäng bergsklättrarspanjacker krossa Armstrong utan en massa gnäll från den gamle amerikanen och övriga lagkamrater. Inte för att jag är något stort Contadorfan men ändå, det hade varit kul för Euskaltel.
Nästa år har också Andy Schleck blivit ett år bättre och kan verkligen utmana om de stora titlarna. Hoppas bröderna blir kvar i Saxo Bank och hur kul hade det inte varit att få se Thomas Lövqvist i det sympatiska färgstarka danska teamet?
Det är i Frankrike det händer
Eurosport fortsätter glänsa som den överlägsna sportkanalen. Kanske kan TV4 Sport utmana till hösten då det bjuds på små korta bordtennismatcher men nu har de inte så mycket mer att erbjuda än reklam, wrestling och poker.
Då är det inte lätt att mäta sig med Eurosport som med Sveriges två bästa kommentatorer följer Tour de France på ett oerhört professionellt sätt. Dagens etapp överträffade alla förväntningar och själv studsade och dansade jag framför televisionsapparaten som en tangoapa när bröderna Schleck grillade och splittrade Astana-teamet (som får ses som cykelvärldens motsvarihet till Real Madrid) upp för de ohyggliga stigningarna i alperna.
Cyklisterna är dessutom ett ovanligt grinigt och småfult släkte (inte Schleckarna förstås) och efterspelet i form av barnsliga, småsinta kommentarer är förvisso tragiskt men också en extra krydda till dramatiken. Värst är väl gamle Armstrong som otroligt nog lyckats slinka ur dopingkontrollerna under alla år. Han drar sig inte för att spydigt såga en mer lyckosam lagkamrat offentligt direkt efter loppet. Han tycks vara en synnerligen otäck människa.
Just nu lever jag inte för något annat än cyklandet i Frankrike. Det får bli en sjuhelvetes säsong i pingisligan för att TV4 ska kunna matcha något sådant här.
Då är det inte lätt att mäta sig med Eurosport som med Sveriges två bästa kommentatorer följer Tour de France på ett oerhört professionellt sätt. Dagens etapp överträffade alla förväntningar och själv studsade och dansade jag framför televisionsapparaten som en tangoapa när bröderna Schleck grillade och splittrade Astana-teamet (som får ses som cykelvärldens motsvarihet till Real Madrid) upp för de ohyggliga stigningarna i alperna.
Cyklisterna är dessutom ett ovanligt grinigt och småfult släkte (inte Schleckarna förstås) och efterspelet i form av barnsliga, småsinta kommentarer är förvisso tragiskt men också en extra krydda till dramatiken. Värst är väl gamle Armstrong som otroligt nog lyckats slinka ur dopingkontrollerna under alla år. Han drar sig inte för att spydigt såga en mer lyckosam lagkamrat offentligt direkt efter loppet. Han tycks vara en synnerligen otäck människa.
Just nu lever jag inte för något annat än cyklandet i Frankrike. Det får bli en sjuhelvetes säsong i pingisligan för att TV4 ska kunna matcha något sådant här.
O'Malley's Bar; Part 1
Nu går det inte längre, så här kan vi inte ha det. Jag har fått uppfattningen att internet är jättestort. Det tycks mig som om man kan hitta i princip vad som helst. Men att hitta det 18 minuter långa eposet O'Malley's Bar framförd av Nick Cave & The Bad Seeds live i radio på BBC, det tycks ju helt omöjligt. Frustrationen att prata om Nick Cave utan att kunna hänvisa till den blodiga vansinnesballaden är kolossal.
Visst, det finns en version på "Murder Ballads" och den går kanske att hitta. Men den versionen är bara 14:28 och där ges inte alls samma utrymme åt vansinnet. Vansinnigare än det mesta man kan höra i musikväg, men inte alls lika vansinnigt som det vansinne som den vansinnige Nick får utrymme att skapa i radioframträdandet. Inte på långa vägar.
Därför tar jag tag i det nu. För så här kan vi inte ha det.
Egentligen är det några månader kvar tills det är dags för Nick Caves hemsökta röst att erövra lägenheten. Men O'Malley's Bar funkar året om. Därför publicerar jag nu del ett till tre i turordning. Varsågod alla världens internetanvändare, här är den!
Bisarr? Definitivt.
Vansinnig? Absolut.
Så makalöst fantastisk att den vrider om och kramar ur hela nervsystemet som en disktrasa? O ja.
Visst, det finns en version på "Murder Ballads" och den går kanske att hitta. Men den versionen är bara 14:28 och där ges inte alls samma utrymme åt vansinnet. Vansinnigare än det mesta man kan höra i musikväg, men inte alls lika vansinnigt som det vansinne som den vansinnige Nick får utrymme att skapa i radioframträdandet. Inte på långa vägar.
Därför tar jag tag i det nu. För så här kan vi inte ha det.
Egentligen är det några månader kvar tills det är dags för Nick Caves hemsökta röst att erövra lägenheten. Men O'Malley's Bar funkar året om. Därför publicerar jag nu del ett till tre i turordning. Varsågod alla världens internetanvändare, här är den!
Bisarr? Definitivt.
Vansinnig? Absolut.
Så makalöst fantastisk att den vrider om och kramar ur hela nervsystemet som en disktrasa? O ja.
söndag 19 juli 2009
Världens snyggaste mustasch?
Frankrike visar en imponerande dominans bland Europas manliga bordtennisungdomar. Sverige får nöja sig med ett fint dubbelguld inspelat av Karlsson/Översjö och några silvermedaljer.
Men det finns viktigare saker än UEM-medaljer. VM medaljer till exempel.
Och Nick Cave. Han är en av de där tve-eggade artisterna där kreaiviteten flödar ut genom sådana skilda kanaler att hans inre måste vara ständigt plågat av blodiga strider mellan hans olika skepnader.
För oss med öron är det dock tacksamt de få gånger per århundrade, eller vad det kan handla om, då en sådan här begåvad galning föds, hittar sitt rätta element och lyckas slå sig fram. Ännu bättre blir det ju när han odlar mustasch.
Men det finns viktigare saker än UEM-medaljer. VM medaljer till exempel.
Och Nick Cave. Han är en av de där tve-eggade artisterna där kreaiviteten flödar ut genom sådana skilda kanaler att hans inre måste vara ständigt plågat av blodiga strider mellan hans olika skepnader.
För oss med öron är det dock tacksamt de få gånger per århundrade, eller vad det kan handla om, då en sådan här begåvad galning föds, hittar sitt rätta element och lyckas slå sig fram. Ännu bättre blir det ju när han odlar mustasch.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)