Nu när jag ägnat en dryg vecka åt att låta Hitchens slakta alla övernaturliga påståenden vill jag själv börja spekulera i det övernaturliga. Det finns något som vetenskapen inte erbjuder någon förklaring för, något som är höljt i mystik med en aura av något överjordiskt kring sig.
Jag minns när jag fattade att det var Townes van Zandt som skrivit Pancho and Lefty. Det kändes inte som att det stämde, Pancho and Lefty låter som något som alltid funnits. Eller tänk när man lärde sig att Dylan skrivit Blowin' in the Wind: Jaha, har den blivit skriven? tänkte man. Det var åtminstone förvånande att man visste vem som skrivit den. Det borde vara en sån låt som bara refereras som [traditional] i fältet där kompositör angivs.
Men mystiken slutar inte där, den börjar inte ens där.
Dylan skrev Blowin' in the Wind på fem minuter. Han har sagt att den redan fanns där, han skrev bara ner den. Han vet inte hur han skrev de där låtarna, han vet inte vem som skrev dem. Han har beskrivit skapandeprocessen av många av sina låtar på det sättet. "It's like a ghost is writing a song like Rolling Stone. It gives you the song and it goes away".
Han får stöd i teorin av Neil Young. När han pratar om Like a Rolling Stone säger han: ... it's so powerful, you can't keep that, that comes and goes throw you...you can't strive to be that... there's no way you own it."
Så läser jag om vad Townes van Zandt säger om Pancho and Lefty: "I realize that I wrote it, but it's hard to take credit for the writing, because it came from out of the blue. It came through me and it's a real nice song, and I think, uh, I've finally found out what it's about. I've always wondered what it's about."
Saker börja hänga ihop, ett mönster framträder, bitar faller på plats, fast ändå inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar