Deffarna har det inte lätt.
Kentaro Miuchi dök upp i China Open och visade sina fantastiska färdigheter. Han vann bl.a. över Hampus Söderlund. Ett kort, kort klipp från matchen lades upp på Sveriges största pingisblogg och en läsare kommenterade: "Va fan Hampus och deff är ju inte kompisar precis."
Så ser verkligheten ut för en del.
En deff kan aldrig vinna en match för att han är bättre än motståndaren. Han kan bara vinna för att motståndaren är dålig mot deff. Och hur dålig man än är kan man alltid slå en deff, bara man spelar rätt.
Det är ett resonemang som är ungefär lika unket och gammalt som teorin om att jorden är platt.
Lyssna noga nu allesammans. Hampus förlorade inte mot Kentaro Miuchi för att han är dålig mot deff. Hampus förlorade därför att Kentaro var bättre. Punkt. Att döma av de få bollarna i klippet tycks Hampus främsta problem vara japanens servar och hans ljuvliga forehandattack. Typiska problem för nån som är dålig mot deff?
Att se Kentaro Miuchi spela är en smått övernaturlig upplevelse. Den som tror att det bara handlar om att klampa in och spela smart, att vara "bra mot deff", borde gnugga gruset ur ögonen, borsta dammet av axlarna och vakna upp i 2000-talets bordtennisverklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar