Efter att, med hjälp av Strindberg, målat upp en litterär illusion om hur starka, friska vårvindar blåser genom en gammal möglig blogg har jag nu bestämt mig för att det är på tiden att Nick Caves exceptionella, ljusskygga låtskatt utsätts för lite extra uppmärksamhet.
Nick Cave är bara för bra för att vara sann. Jag har tillbringat några dagar med att försöka komma på några ord som kan beskriva hans musik. Men dom finns inte. Jag har knarkat Nick Cave i några veckor nu. Kan inte gå och lägga mig för att jag måste höra låt efter låt om och om igen. Och när jag slutligen lyckas slita mig längtar jag bara tills jag vaknar igen så att jag får höra mer.
Nick Caves musik är en avgrund.
Den är oändlig. Och den är helt unik.
Det finns en rikedom i Nick Caves lyrik - och musik - som bara kan jämföras med Dylan och Waits.
Jag tänkte att jag med jämna mellanrum skulle presentera en Top 5 lista över mina Cave-favoriter för stunden. Jag tänkte jag skulle börja nu ikväll men jag är för trött och imorgon tänkte jag gå upp okristligt tidigt för att hinna gå ut och springa innan jag ska ta tåget till huvudstaden. Så det får vänta. Nu ska jag bara lyssna en sista gång, sen ska jag sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar