För tillfället sitter jag och tuggar på mina tapeter i en brutalt otålig väntan på filmklipp från Österrike som visar hur det såg ut när Kenta Matsudaira slog Mizutani med 4-0. Så länge får man nöja sig med lite bilder från första omgången där Kenta skickade hem Bastian Steger.
Med Kentas form övervägde jag inte ens möjligheten att Kenta skulle lägga den matchen. Bastian hade tydligen andra förväntningar, frustrationen är högst påtaglig. Första gången han kastar racket blir han varnad, andra gången får han poängstraff.
Och oj, vad han gör bort sig när han får spel på domaren och vill få publiken med sig på att hånapplådera åt honom. Publiken verkar tänka något i stil med:
- Ööööh, nej? Vad vill du, din gnällige tysk? Först klampade ni in med era trupper och anslöt oss till nazityskland och nu kommer ni tillbaka och kastar rack omkring er. Och ni tror vi ska ställa oss på er sida? Väx upp.
Jag har full förståelse för de kastade racken, klart det är tungt att känna sig som en gammal utdöende dinosaurie inför den blixtsnabbe och tekniskt briljante Kenta. Men han är för gammal för att börja bete sig som en barnunge och nån gång under sin karriär borde han ju snappat upp att racketkastning är förbjudet så bestraffningen borde inte komma som någon överraskning.
Kenta skulle aldrig någonsin, aldrig, aldrig, aldrig, kasta sitt rack.
Å andra sidan skulle han heller aldrig klampa ut i sin forehand som en snubblande flodhäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar